Dag 7: Kramfors-Nordingrå 153 km (via Bollstabruk-Nyland-Sandslån-Lugnvik-Gallsätter).

En kort dagsetapp i Ådalen, längs Ångermanälvens båda sidor. Jag trivs bäst i öppna landskap. Ängar och betande kor. Öppet mot älven. Skogspartier. Dungar. Hagar. Grönt, blått, gult och rött. Visst är Sverige vackert när solen lyser och hjulen rullar på i lagom takt.

  I Bollstabruk konstaterar jag att tatueraren Devils Ink har slagit igen. Tatuerare och thaimat är för småorterna vad kondis och bensinmack var en gång i tiden.

  Sandslån är ett litet vackert samhälle på älvbrinken med flottar- och – häxmuseum. Dock är det stängt. Inte ens olåst. Jag kör vidare och svänger av när jag ser skylten: Box Kraftverk. Intresset för gamla kraftverk är försumbart, men jag vet att här bakom det röda teglet döljer sig någonting helt annat. Landets nordligaste whiskydestilleri! Söndag och tomt. Tomma tunnor på parad. Rostfria rörledningar hit och dit. Ångermanälven kluckar och jag förnimmer en svag spritdoft. Tror jag. Djupa andetag. Sniffar efter änglarnas andel – ”angels share”. Kort paus. Drillsnäppan där! Springer på en stock som en flottare från flydda tider. Vippar på rumpan.

  Vännen Peter har egen kagge hos Box. Ett bourbonfat från Kentucky. Kanske fyra eller fem år ska det vila vid denna källa. Peter arrangerade en gång whiskyprovning i Göteborg dit jag var bjuden. Sex glas i en halvcirkel. Framför dem ett glas med, om man hade glasögonen på, en knapp centiliter alldeles klar vätska. Innan välkomsthälsningen hade ett par av gästerna redan hunnit fylla på det där extraglaset med vatten. Först till Peters förtvivlan. Därpå deras egen. Glaset innehöll nämligen en liten mängd av det som var Box peated new make. En unik dryck vars styrka gjorde att den förångades innan den landade på tungan. Nämner inte priset.

  Förvånar mig denna söndag över att det känns övergivet vid destilleriet. Här är en av landets få legala spritfabriker och det finns varken taggtråd eller beväpnade uniformerade vakter. Dock kameraövervakning. Jag luftar fåfängt den hjälmplatta frisyren och ler fånigt åt alla håll innan jag åker vidare. Hoppas på bra bilder. Att jag lyckades sträcka på dubbelhakan.  

  Smörgåsar och riktigt gott kaffe invid ett färdshus, det kallas så, i Gallsätter. Jag trodde att kaffet i Norrland var bedrövligt. Kokkaffe med salt. Genar åter över E4:an mot Nordingrå socken och inser att jag faktiskt lyckades undvika, alternativt missade, Höga Kustenbron. Lika bra det, för det blåser 14-15 meter per sekund.

  Lär mig att Nordingrå inte är en by. Det är en socken och en kyrka. Byn heter Vallen. Det är ännu Kramfors kommun. Och världsarv.

  Jag förundras över turistspektaklet Mannaminne. Stannar inte. Kör bara sakta förbi. Spårvagn på gårdsplanen. Jag kör till Bönhamn och sedan till Barsta. Återser Östersjön. Min nattvärd heter Ann och henne såg jag senast på studentfesten. Det blir sightseeing. Tillsammans tassar vi försiktigt in i dunklet och tystnaden på Villmyran. Solen silas mellan trädstammar och faller rakt på den lika vackra som sällsynta orkidén som heter Norna. På latin det rivigare Calypso Bulbosa. Linné skrev om nornan redan 1755, men han fick aldrig se den annat än i torkat och pressat skick. Ett exemplar som vännen och baronen Sten Carl Bielke skickade från Ryssland. Bielke bytte till sig frön för Linnés räkning i Sankt Petersburg hos en av Linnés konkurrenter, herr Siegesbeck. Allt gick bra tills en påse Siegesbeckia-frön hamnade framför dennes ögon, med Linnés påskrift: cuculus ingratus, vilket betyder den otacksamme göken. Då sprack samarbetet och Bielke reste hem. Linné vägrade ta tillbaka vad som uppfattades som en oförskämdhet, men hann innan avbrottet i relationerna få en pressad rysk norna med posten.

  Siegesbeckia Orientalis sägs vara en ringblommeliknande historia som växer på Madagaskar och är en bestseller i örtläkekvärlden.

  Baron Bielke var mössa – inte hatt – i politiken. Han fick en son som deltog i konspirationen som ledde till mordet på Gustav III.

  Ann är professionell berättare. Hon lever granne med en sagoskog.

  Nornan såg vi. Inte storlommen.