Ranelid och melodierna

Inte hade jag tänkt att jag skulle skriva något om Ranelid och melodifestivalen inte. Det är det alldeles för många andra tyckare som har gjort redan.
I stället vill jag passa på tillfället att ge ett julklappstips: ABD-bok på skånska!

Det kan vara dags att byta ut såväl Nostradamus som Mayakalendern om man vill spå i framtiden. Det är i ABD-bok på skånska som hemligheterna om vad framtiden har i sitt sköte avslöjas.

I ABD-boken som kom vid midsommar i år så finns det nämligen en sådan här dikt och illustration (av konstnären Börje Berglund).




Som du kanske tidigare sett i bloggen är Björn Ranelid lycklig ägare till ABD-bok på skånska, och fanken vet om det inte var därifrån han fick idén....

Boken går att köpa i välsorterad bokhandel eller beställa direkt från författarna. Maila: p.e.i.tell@gmail.com och du har ett julklappsproblem mindre!


Bild: Hanseric Jonsgården.





Joe Hill

I dag är det årsdagen av Joe Hills avrättning i Salt Lake City, som skedde 1915. Läs gärna Magnus Erikssons artikel i Svenska Dagbladets kulturbilaga idag. Han redovisar nya detaljer som skulle kunna peka på att Joe Hill faktiskt utsattes för ett justitiemord.

Läs gärna också min bok Lost Springs. Där berättar jag om mina egna eskapader i Salt Lake City, en stad som jag aldrig kommer att kunna återvända till. Det är ett löfte till Salt Lake City Police Department. Men innan utvisningen var jag ytterst nära att konfrontera Merlin Morrison, specerihandlarens son, som var den som pekade ut Joe Hill inför sittande rätt, och därmed dömde honom till döden.

Hela storyn hittar du i Lost Springs som du lätt beställer hos adlibris.se eller någon annan nätbokhandel. Mycket nöje!

Bilden nedan är från Kennecott Copper Mine - koppargruvan utanför Salt Lake City där Joe Hill var engagerad agitator och som nämns i visan: The copper bosses killed you, Joe...



Gravar jag mött - 2


Det var roligt nästan jämnt
. Det är titeln på en av Hans Ostelius böcker, hans självbiografi. Den är riktigt rolig och jag kan tänka mig att Hans Ostelius hade ett gott liv.

Han föddes i Ystad, såg själv till att underhålla smeknamnet "Greven av Gaffelgränd" och tillbringade sedan sitt liv som globetrotter. Han reste, på andras bekostnad, och skrev om sina resor - eller gjorde radioföredrag, liksom andra globetrottrar före honom.

I min bokhylla har jag boken Resenär i Venezuela, från 1959. Han reser kors och tvärs och gör stora nedslag i bland annat den venezolanska oljeindustrin.

Ostelius är kanske mest känd för att det var han som en gång såg till att Eslöv fick epitetet Sveriges tråkigaste stad i ett TV-program med Lasse Holmqvist, även om han omedelbart modifierade det till:
- Sa jag verkligen det? Jag menade ju Landskrona.

Ostelius ingick i en vänkrets med åtskilliga goda berättare, som Frank Heller, Piraten och Frans G Bengtsson.

90 år gammal gick Hans Ostelius ur tiden i sitt hem i Helsingborg. Av någon anledning ligger han begravd på Örsjö kyrkogård utanför Rydsgård. Där hittade jag honom av en slump då jag letade efter den enda gravstenen i landet som refererar till Titanicolyckan. Den hittade jag dock inte.
Lite charmig är vid första anblicken också stenen vid Ostelius gravplats som enbart minner om MOR, samtidigt som den ju också ger en hint om författaren/globetrotterns egocentricitet. Kvinnan som ligger där ska ihågkommas som mor, hennes identitet var blott att få bli Hans Ostelius mamma.

Ett av Skånetrafikens pågatåg är döpt Hans Ostelius.





Gravar jag mött - I

Det känns helt naturligt att inleda den nya bloggserien Gravar jag mött just idag - Alla Helgons Dag. Helgen vi ägnar de döda släktingarna och vännerna åtminstone en stunds tanke.





Lennart Geijer ligger begravd på kyrkogården på Norra Promenaden i Ystad. När jag såg hans grav ikväll och den lilla ljuslyktan så blev jag varm i sinnet. Vad skönt att det faktiskt finns någon därute som fortfarande har andra minnen av Lennart Geijer än de svarta rubrikerna om bordellaffären som flödar över i gamla tidningsarkiv och lägg.

Mina egna minnen av Lennart Geijer är sparsamma. Jag minns honom blek, lite kulmage och mörktonade glasögon, på stranden i Mossby under några soliga sommardagar. Jag hade cyklat dit med kompisarna. Han hade sommarhus på andra sidan landsvägen.

Jag minns också demonstranternas skanderanden under slutet av 1960 och början av 1970-talet:
Palme och Geijer - Nixons lakejer!

I övrigt är det ju med bordellhistorien, som fick hans namn och blev Geijeraffären, som Lennart Geijer ristades in i historieböckerna.

Jag tar till Wikipedia:
Han var postmästarn's påg i Ystad. Han studerade juridik och jobbade inom Hyresgäströrelsen tills han hamnade i regeringen. Palme såg till att han blev justitieminister då Erlander avgick. Han hade posten 1969-76 tills Fälldin tog över.
Under sin tid som justitieminister fick han förhandla med Kommando Holger Meins som sprängde den västtyska ambassaden och han skickade Ebbe Carlsson och Hans Holmér till Sahlgrenska sjukhuset för att som undercover-agenter utreda vad som var på gång.

Slutligen kom då den så kallade bordellhärvan där Lennart Geijer av Säpo pekades ut som en möjlig säkerhetsrisk på grund av sitt misstänkta umgänge med prostituerade från öststaterna. Detta var innan järnridåns fall, nota bene. Bordellaffären avfärdade Thorbjörn Fälldin retoriskt skickligt genom att säga att listan med politiker som gick till horor måste vara ett falsarium eftersom han själv stod med på den! En logik som inte gick att säag emot.

Geijer fick skadestånd från Dagens Nyheter, och reportern Peter Bratt förlorade sin heder, men idag, efter bland annat Hinsehäxans bekännelser, är det väl ingen som tvivlar på vilka horisontella förfriskningar som statsråden försåg sig med...

Lennart Geijer blev 90 år gammal.


Torgny Lindgren och bedragaren...

I sin bok Minnen skriver Torgny Lindgren en bit om Lalla Ulm, en avlägsen släkting till sin mor. Hon hette egentligen Dagny Celeste Alm, och hon råkade ut för en fästman som var författare och tillika en skicklig bedragare, som till och med lyckades låna en tusenlapp av järnhandlare Steinvall då de möttes på väg till tingsrätten i Norsjö därför att järnhandlaren stämt honom för att han inte betalat tillbaka tidigare lån!

Författaren hette Stig Cederholm, och i min bloggbok Ystad-Haparanda skrev jag om honom:

"Stig Cederholm skrev om Åsa-Nisse. Bosse Schön skrev om Cederholm. Den förre Aftonbladet-journalisten Schön har specialiserat sig på att skriva om svenskar som tjänstgjorde i SS under kriget. Sådana som Cederholm.  Som dessutom först var frivillig i det spanska inbördeskriget – på Francos sida! I Oslo sydde tyskarna in honom sedan han ljugit, stulit och varit allmänt oförskämd mot en dansk SS-officer. Efter kriget satt han på mentalsjukhus, men släpptes ut sedan han gift sig med den norrländska författarinnan Dagny Alm. Om hennes skrivande vet jag intet, men på en släktforskarsida på nätet har ivriga utredare listat ut att hon har samma anfader som Torgny Lindgren, Sara Lidman och P.O. Enquist.

  Jag mötte Stig Cederholm något år innan han dog. Han ryckte in och vikarierade på den socialdemokratiska tidningen Kronobergaren, som avled något år efter Cederholm. Åsa-Nisse själv dör tydligen aldrig.

  Varför tänker jag på Johnny Bode då Cederholm passerar revy? Vet inte. Kanske för att den sortens original som båda representerar, inte ges något utrymme idag. Kanske för att också-nazisten Bode var ett förekommande inslag i radions Skivor från Vetlanda. Bode satte under kriget upp en revy åt Quisling i Norge. Kanske såg Cederholm den. De var samma andas barn."

Jag tänkte mest om du var intresserad, Torgny.



Bolinder om ingenjören

Författaren Jean Bolinder recenserar Den falske ingenjören - och andra svenska spår i Argentina i Strömstads Tidning och avslutar recensionen med bland annat orden:

"Det är överhuvudtaget en rik och intressant bok som Per Erik Tell skrivit och jag gläds över en mängd detaljer och möten med spännande människor...så är det bara att konstatera att denna förtjänstfulla bok hör till dem man absolut bör läsa denna höst."



RSS 2.0