Säga vad man vill om indierna, men de vet väl hur de ska sysselsätta sig. Jag har aldrig någonsin tidigare låtit så många människor titta i mitt pass eller låtit mitt handbagage kontrolleras som här i Indien. Man var till och med tvungen att scanna handbagaget på väg mot väskutlämningen på Chennai Airport!

Väl här: en öronbedövande trafiksymfoni med en trafikkultur som jag inte ens kunnat fantisera om.

Plus: allting har gått som på räls. Flyg, avgångstider, bagageincheck, taxi till hotellet och hotellet självt. Det är fantastiskt att man kan sitta på sin kammare i Ystad och knappa in sin beställning och när en av många flygplatskontrollörer skriver in mitt namn i sin apparat så fräser det ut ett boardingcard, oavsett var du är.

Kvällsmålet åt vi hos Hotel Rainbow, som hann fräsa upp vars sin Chicken Kerala och fried rice innan strömmen gick. Sannolikt på grund av den 110 dB högljudda fläkten (läs: kompressorn) som vevade vid ingången.

Skit samma kycklingen smakade perfekt och det är 28 grader varmt!