ABD-bok på skånska på hamnfesten i Abbekås
ABD-bok på skånska behandlar ett skånskt ord på varje bokstav utom C, Q, X, Z och W. Därför är det en ABD-bok och inte en ABC-bok. Varje ord finns i en vers och versen är illustrerad av konstnären Börje Berglund. Till varje ord hör också en liten förklaring, en ordlista för just den bokstaven - och som grädde på moset, en rolig historia av skånsk anstrykning.
Du kan självklart också köpa boken direkt av mig, men då tillkommer frakten. Adlibris brukar vara billigast... Eller passa på nu på lördag då vi finns på Hamnfesten i Abbekås och signerar och säljer våra böcker. Förutom ABD-bok på skånska kan du köpa Whisky Blues och en del andra böcker som finns i lager just nu.
Välkommen!
Den argentinska flaggans dag
I skogen
När jag var liten bodde vi nära Hooking River i Kentucky. Den slingrade sig fram och vi smög försiktigt i våra mockasiner för att inte skrämma bävrarna. Ibland träffade vi på andra indianer. Det var också nära till Grand Canyon, där vi klättrade på branterna. En bit bort gick tåget och vi kunde följa de tyska trupptransporterna till fronten. Ibland satte vi en sprängladdning invid spåret och sedan mejade vi ned fienden då tåget stannade. Vi satt osynliga och odödliga i buskagen. Bortanför spåret låg de djupa skogarna. Där hängde lianer i träden som vi kunde svinga oss i och undgå wambesifolkets vrede.
Pålsjö skog i Helsingborg är närmast en park. För oss var det vildmarken och en outsläcklig arena för vår fantasi. Här gick Fantomen och Hjortfot hand i hand med den brittiske spion 13 - David Locke. Det susade i trädkronorna, fåglarna kvittrade och vi begravde döda ungar som fallit ur boet.
På Guldheden i Göteborg finns en fantastisk skog. En riktig skog inklämd i en dalgång mellan höga bostadshus och Sahlgrenska sjukhuset. Längst ned i dalen finns en sipprande liten bäck, lite träskmark. Det är en nästa oförklarlig biotop mitt i storstaden och jag har ägnat några timmar åt att spana in vilka som bor där. Fåglar i alla färger och storlekar. Jag har sett ett antal ekorrar, en skogsmus som pep iväg då jag kom för nära och till och med ett rådjur! Jag har mött de som berättat om uggleungarna. Jag har hört talas om nötkråkan och den mindre hackspetten som funnit en fristad just här.
Jag har sett lyckliga barn som lekt kanske just sådana lekar som jag själv en gång lekte. Barn vars miljö annars är asfalt, betong och tillrättalagda lekplatser. Ökenartade sandlådor. Lika roliga som galonbyxor och fotriktiga skor.
Nu vill Göteborgs kommun exploatera Guldhedsdalen. Det finns långt gångna planer på att dra in vägar och bygga höghus med sammanlagt 290 lägenheter. De svaga, de som bor i holkar eller hackar sitt eget bo i en döende trädstam, tvingas flytta. De djupa skogarna och Tarzans, Hjortfots och alla hemliga agenters storskog blir asfalterade parkeringsplatser. Fågelkvitter och trädtoppssus ersätts av folk med dånande dieseldrivna lövblås på ryggen.
Den 21 juni tar byggnadsnämnden beslut. Vad du kan göra kan du läsa på: www.bevaraguldheden.se.
Vi är många som undrar om aldrig politikerna varit små indianer i en stor skog...en del av oss är det fortfarande.
Klokt
Thomas Nydahl i Långsamhetens nej (Tusculum förlag 2010)
Kulturhuvudstaden Åbo
Ändå var jag på vippen att ångra mig då jag beställt. Det var pappmuggsenkelt. På gränsen till sunkigt. Granne till en pilsnerbar som skröt med karaokemaskin, blinkande spelautomater, och bara ett kvarter från skira fönstergardiner för thaimassage och liveshow.
Pizzabagaren pratade kurdiska med sin son och omväxlande svenska och finska med gästerna. Det var ett stycke Åbo i kulturhuvudstaden som budget och pengar inte ser. Jag kom från en meningslös utställning på temat fotboll i kulturcentrat Logomo, och hade nästan fått migrän av den extrema designen i kulturhusets kafé.
Sista söndagen i maj i Åbo. Kall, blåsig och regnig. Jag grunnar på begreppet kultur och blir inte klok på det. Det pratas siffror. 50 miljoner besökare kommer under 2011 till Åbo. Stan satsar 50 miljoner euro. Utbudet är stort. Utställningar, konserter och föreställningar. Mycket förs in under vinjetten 2011.
Finn-Kino annonserar ”Kauhea Kankkunen 2”. Ger hopp om en rejäl fåordig finsk historia med mycket melankoli och lite tango. Men – popcornlastade publiken köar för amerikanska ”Baksmällan 2”.
Arkitekturen i delar av centrala Åbo ger gammal öststatskänsla. Grått. Monumentet utanför konstmuseet bekräftar fördomarna. Tjocka figurer i sten kramas sedan 1969 och förankrar vänskapen mellan Åbo och Leningrad. Lågmärke i invandrardebatt i Hufvudstadsbladet, bruna ID-kort till utlänningarna och Sannfinländarna är nu största parti.
Regnblöt söndag följs av solig måndag. Ett ljusare Åbo stiger fram. Längs Aura å ligger uteserveringarna tätt. Vackra gamla trähus bryter fram. Restauranger med matkonstnärer som skulle le överseende åt pizza. Museer, teatrar och biblioteket kantar ån. Längst ut sjöfartsmuseet Forum Marinum.
Mest intryck i kulturkatalogen ger projektet med att låta en handfull konstnärer designa varsin bastu som placerats ut i staden för allmänhetens bruk. Tänker på valstugorna i Hässleholm. Projektet inleds när jag åkt hem. Ingenting är gratis. Känslan härskar att de 50 miljoner euro som budgeterats också ska plockas in. Överallt finns vändkors och biljettsäljare. Inte sällan kostar det 10 euro eller mer.
På kartor och i kataloger annonserar krogarna, hotellen och gallerierna. De som har råd. Utöver kan man ändå hitta en mångspråkig pizzabagare som gör den vackraste pizza jag har sett. Och banne mig, om inte det är det som är kultur.
(Kristianstadsbladet 20110608)
Hur mås?
