För att fortsätta med vännen Kjell. Han var i Buenos Aires som sjöman 1952 och fick se Evita på lit-de-parade. Inspirerad skaffade jag filmen från ginza.se.
I går kväll satte jag den i dvd-apparaten och efter 52 minuter var jag så trött att ögonen gick igen. Musikaler är inte min grej. Men visst är hon grann - Madonna!

Parallelläsa böcker är alltid intressant. Nu har jag plöjt igenom Kjells kompis farsas skildring från Patagonien i början av 1900-talet och det visar sig att han inte bara var handelsman. Han var dessutom någon sorts poliskommissarie och hade hand om jurisdiktionen i ett litet område (stort som Skåne ungefär) i mellersta Patagonien, i provinsen Chubut.

Jäpp. Han var med och jagade de nordamerikanska stråtrövarna, som han kallar det. Den ende han nämner vid namn är en Wilson.
Läser man sedan Chatwins bok samtidigt så drar denne slutsatsen att Wilson inte var nån annan än Sundance Kid! Som alltså skulle ha slutat sina dagar vid Rio Pico i Patagonien.

Gula febern och hepatitsprutor. Det är vad som gäller. Gula febern har ingen jätteutbredning, men finns förvisso i norra Argentina och eftersom vi redan bokat in oss på att resa till Misiones redan i början av september så är det lika bra att försäkra sig om skydd.
Malaria finns i begränsad omfattning också det, men alla rekommendationer säger att det funkar och räcker med myggstift. Det litar vi på. Dessutom åker vi inte dit under högsommar, vilket jag tror kan spela en viss roll.

Gregers Antikvariat i Malmö var snabbast med att exekvera min beställning. I förrgår kom "När jag var ung caballero" av Evert Taube, eller rättare sagt av Inga-Britt Fredholm.
Det är enligt bokens omslag en bildbiografi och en försvarlig del av boken handlar om Everts tid i Argentina, vilken naturligtvis är intressant för en Argentinafarare in spe. Han berättar om tiden med att gräva diken på pampas, vara spårvagnskonduktör i Córdoba och huru han fick solsting men räddades undan gamarna av korpralen, krögaren och finsnickaren Berg som sköt gamarna med en pistol som faktiskt tillhört Evert Taube von Block på Broxvik och var våran Everts farfars fars syssling(!).

För att förgylla dessa minnen från förra seklets inledning på pampas en bild på den kända Carmencita, vilken han, och hennes släkt tillika, livligt dementerar att han skulle ha friat till. Fan tro't sa Relling.

Fick rådet av Helene på Bokhyllan att också kolla bokborsen.se efter gamla böcker och där hittade jag Prins Wilhelms bok "Röda jordens svenskar" som jag bara hittade ett dedikerat ex för 1500 spänn för på antikvariat.net. Så det blev till att handla igen. 1430 kronor billigare utan prinsens kråkfötter!
Lite sena köp kan tyckas. De här böckerna skulle jag ju ha köpt i höstas och läst under långa vinterkvällar. Men bättre sent än aldrig, sade han hurtigt.
Bilden från Prins Wilhelms safari i Afrika och snodd ur boken "Bland dvärgar och gorillor". Inga prinskrumelurer i den boken, men en liten klisterlapp från Sundsvalls Högre Allmänna Läroverk som berättar att boken 1930 delades ut som premie till en värderad elev vid namn Bengt Petri. Han blev sedermera landshövding i L-län! Bengt Petri avled 2006 och överlevde därmed sitt län med jämnt tio år.

Nu har jag surfat runt på antikvariat.net och shoppat loss. Hur ska jag hinna läsa allt? Jag kan ju inte ta med mig alla böcker till B.A. heller. Nåja. Följande blev utfallet:

Che - Björn Kumm. Tvungen att köpa trots att den är perifer i det hela.
Don Diego de la Cosas roman - Evert Taube.
Flyg till pampas - Evert Taube.
Följ med till framtidslandet - Martin Rogberg.
Erland Nordensköld, ett indianlif - Christer Lindberg.
Våren i Argentina- Poul Bjerre.
Skärvor från fyra världsdelar - Prins Wilhelm.
När jag var ung caballero - Inga-Britt Fredholm. Om Taube igen, så klart.

Den här boken "Brasilien-svenskarna" tillhör min svåger Christer vars mormor var en av de som emigrerade, men också en av de som åkte hem igen. Svenskarna som drog till Brasilien fortsatte till Misionesprovinsen i Argentina.

Min tanke är alltså att berätta om en del av alla de svenskar som åkt till Argentina, av en eller annan anledning. Aha, Evert Taube, säger du. Jo, förvisso, men det var många fler. För många år sedan hittade jag boken "Vägen till paraplyet" av John Karlzén (1903-1960).
Boken är självbiografisk och berättar om unga svenskar som jobbade i mejeribranschen i Buenos Aires. Kanske var det när jag läste den som idén om en Argentinaresa kom. I så fall har jag närt den drömmen länge. Boken kom 1934 och återutgavs av Fripress 1983.
Karlzén fick tidningen Vi:s pris 1951 och 1952 signerade han sin bok "Blå noveller" och skickade med sonen Arvid till skolan som en gåva till lärarinnan. Efter henne hamnade den hos mig via någon loppis och eftersom jag saknar bild på Karlzén så illustrerar jag inlägget med dedikationen i den boken. :-)

Vad jag ville säga är att "Vägen till paraplyet" är en charmig berättelse om ovanliga emigranter.

Är det nån därute som vet lite mer om arkitekten Henrik Åberg? Inte han som sjunger Elvislåtar alltså. Henrik Åberg
(1841-1922), född i Linköping, var verksam i Argentina 1869-87 och tillsammans med Carl August Kihlberg från Uppsala ritade han bl.a. La Casa Rosada, regeringsbyggnaden i Buenos Aires och en del andra betydande kåkar i La Plata och Córdoba. Någon som vet vilka? Eller mer om herrarna?

Ja, det där med vin och sånt är inte lätt. La copa de vino - men el vino. Så klart. Jag visste det väl. OK? Vi lämna las copas och el vino för den här gången. Återkommer från Mendoza nån gång längre fram.

Patagonien. Lisa skickade en bild från ett hotell någonstans i Patagonien. Ett hotell där Butch Cassidy och Sundance Kid enligt uppgifter bodde en tid. Chatwin ifrågasätter i sin bok om verkligen de båda herrarna dog i Bolivia, som filmen och legenden gör gällande. Han tror att de fortsatte leva en tid i Argentina, att Etta Place reste hem, Sundance dödades i Rio Pico och att Butch senare reste till USA igen och levde ytterligare ett antal år, utan Pinkertons vetskap.



För övrigt är dollarn under åtta spänn nu.

Vännen Kjell ringde och berättade om en kompis vars pappa hade varit äventyrare i Argentina. Bl.a. hade denne skrivit en bok om sina bedrifter, som jag nu beställt hos biblioteket. Fanns inte på antikvariat.net! Det visade sig vid lite intelligent googlande att svensken hade drivit en liten handelsbod i Patagonien i absolut närhet av Butch Cassidys och Sundance Kids gamla jaktmarker. Närhet i Patagonien handlar om då man räknar i tiotals mil, inte hundratals.

Ringar har placerats på kartan och planer tar form.

Som inspiration bjuder jag på trailern för filmen med Newman och Redford. Nästan lika bra som Sven Klangs Kvintett, vilken dock inte har ett jota med Argentina att göra.