När man är ute på vägarna så blir det förr eller senare alltid kväll och natt, och inte alltid tillbringar man dessa
ombord på en långfärdsbuss. Ibland måste man söka sig till någon värdshusvärd där brasan sprakar, vinkaraffen är välfylld och vildsvinet grillas på bakgården. 
Som mest modernt och luxuöst har jag nog bott i Neuquén på Hotel Olivos, som bara var två månader gammalt. Det kändes nästan som om vi var de allra första som bodde i rummet. Och ändå - hyfsat pris.
Annars är hostel det enklaste, och ett ställe där du kommer i kontakt med andra resenärer på ett enkelt och naturligt sätt. Tyvärr har jag upptäckt att jag allt som oftast är sisår en trettio år äldre än alla andra gäster, men det är ändå att föredra jämfört med om det hade varit tvärtom.

I Mendoza bodde jag på Hostel Estación Mendoza, som jag utan vidare kan rekommendera för en natt eller två. Det är ändå inte nummer ett i stan - det heter Hostel Lao - men de hade tyvärr fullt dan då jag kom till Mendoza.
Men en sådan här innergård som hos Estación Mendoza kan man väl stå ut med. Ett dignande citronträd mitt i pation.