I sin bok "I najadernas gränd - De fyra vindarnas gata" berättar Evert Taube historien om hur den danska fru Holst skulle till barnmorskan då det var dags för förlossning och emedan hennes make, hr. Holst, befann sig på uppdrag på pampas tog unge herr Taube hand om transporten dit vilket sedermera gav upphov till ett meningsutbyte mellan herrarna Holst och Taube.
Taube fick en tillrättavisning på det här charmerande sättet:

"Señor, utgående från ovedersägligheten i rapport av den 20 dennes från eder närmaste chef distriktschefen, civilingenjör Jens Holst, har jag äran att härmed i bemärkelse av reglementsstipulerad första varning för oförsiktighet i tjänsten uttrycka min förvåning över att ni inom tjänsteområdet kallat herr Holst en knöl. Mottag uttrycken för min utmärkta högaktning."

Artighet är en dygd.

I boken "När jag var ung caballero" som Taube skrivit tillsammans med Inga-Britt Fredholm förekommer också historien, men där heter herr Holst istället Lysholm och den lille sonen som föddes vid jul kallades lille jule-jens. När Taube red hem till San Vicente efter julen kom fru Holst/Lysholm fram till Evert med en lock av sitt eget danska rödblonda hår, som ett minne av sonen (hm?), som ju ännu inte fått något eget hår.
De tidigare "knölarna" herrarna Holst/Lysholm och Taube var efter julfirandet på nytt vänner.

Herr Taube gjorde sin uppvaktning också hos fruns jungfru, den vackra Emma Morales, till vilken han diktade en serenad.

Teckningen nedan är Everts egen av fru Lysholm med jule-jens och jungfru Emma.