Gustav V:s son Wilhelm som gifte sig med ryska Anna Pawlowna, blev far till greve Lennart på Mainau, och bodde som hertig av Södermanland på Stenhammar utanför Flen tillbringade en hel del tid som upptäckare och resenär. Bland annat var han i Centralafrika i mitten av 1920-talet.

Och så var han i Argentina strax efter kriget och sökte spåren efter den röda jordens svenskar, vilket han också skrev en bok om.
Boken känns så betydelsefull för mig att jag sannolikt försöker peta in den i packningen då jag åker.

Om los porteños, buenos airesborna, skriver han något annorlunda jämfört med Harry Martinson. Men det är klart att en pengalös eldare på ett fraktfartyg och en prins har olika referensramar. Så här skriver Wilhelm Bernadotte om buenos airesbon:

"Hans sinne för takt och yttre anständighet förlänar honom ett drag av prydhet, vitt olikt temperamentet bakom den lugna ytan. På gatan verkar han närmast indifferent, ytterligt korrekt som han är i såväl uppträdande som klädsel, och mängden av välsorterade herrekiperingar som står honom till buds övergår de flesta andra metropolers. Slarvigt riggad uppträder ingen, mån om sitt anseende, i stadens centrala delar. Sådant är hamnkvarteren förbehållet. Det är inte ens värt att en gassig högsommardag försöka gå med kavajen på armen, bruket strider mot god ton och kan leda till obehagliga kontroverser med ordningsmakten. Bättre då att svettas hur mycket som helst, eller ännu hellre byta ut tropicalen mot pyjamas. Rocken behöver inte ens vara nystruken för att tolereras..."

  Prins Wilhelm 1884-1965