Som förberedelse inför en resa läser jag alltid på. Oavsett om det handlar om en långhelg i Budapest, som i höstas, eller en klart längre resa i tid och rum, som nu till Argentina.
I min ungdom älskade jag äventyrsboken "Djungel och guld" av Gerda Pehrson. Tyvärr har jag den inte kvar, men i ett anfall av nostalgi snappade jag åt mig "Pedrito i Paraguay" för någon krona på en sommarloppis. Den har jag ännu inte läst, men det kommer.
Nu har jag via www.antikvariat.net shoppat några andra böcker om det stora landet i söder. Bl.a. hittade jag Gerda Pehrsons bok om "Dona Ida", ett emigrantöde. Gerda Pehrson själv tillhörde svenskarna som utvandrade för hundra år sedan och via Porto Alegre i Brasilien på grund av missväxt och elände tog sig över gränsen till Argentina och grundade staden Oberá i Misiones.
Min svågers mormor var en annan i sällskapet som återvände med föräldrarna till Sverige. Göran Friborg har skrivit en bok om "Brasiliensvenskarna".

På bokhyllan finns naturligtvis "I Patagonien" av Bruce Chatwin sedan många år tillbaka. Den måste jag läsa om. Jag minns att den gjorde starkt intryck på mig då jag läste den. Av Chatwin har jag också flera gånger läst den förfärliga historien om den brasilianske slavhandlaren Silva i Benin, "Djävulen är vit",  men det hör mindre hemma här. Liksom "Drömspår" om aboriginerna i den australiensiska vildmarken. En bok som är ett formidabelt försvarstal för resandet.

När Chatwin gav sig iväg till Patagonien hade han Mandelstams "Resa till Armenien" i ryggsäcken.

För att illustrera inlägget drar jag till med Shakespeare, enbart av den anledningen att jag träffade honom i våras, och att Chatwin tillbringade mycket tid i barndomen hos två mostrar i Stratford-upon-Avon. I maj gick jag i hans egna drömspår längs med Avons brinkar.