Vilda Västern - patagoniska resan, del 3
Efter Puerto Madryn vek vi av från allfarvägen, som går rakt söderut mot Ushuaia, Eldslandet och glaciärerna i Calafate. Vi drog västerut, tvärs över den patagoniska stäppen. Målet var en okänd håla vid namn Gobernador Costa.
Varför?
Jo, av den enkla anledningen att det första huset i det som senare blev en liten stad (ungefär som Nöbbelöv, nått av många), byggdes upp av en svensk, Oscar Lundqwist. Jag har en kompis i Kristianstad - Kjell, som nyligen fyllt 80 - och han i sin tur har en kompis som heter Bertil, och bor i Vinslöv, och denne Bertil är, tro det eller ej, son till Oscar som grundlade Gobernador Costa!
Detta är vilda västern. Genom stan skär riksväg 40 som odödliggjorts av Che Guevara. I stan är det enbart grusvägar.
Butikerna som finns är små konglomerat. Till exempel gick jag till bokhandeln som var kombinerad, bok-, järn- och cykelhandel! Köp en ringklocka, en diktbok och ett stämjärn!
Gobernador Costa beboddes av ett folk som var mycket modesta till sin natur. Damen som drev hosterían vi bodde på förminskade allting. Vi drack alltså cafécita, åt sopita, empanaditas och när vi skulle gå fick vi inte glömma vår aguadita (som ändå var en tvålitersflaska!). Sonen hennes var lika modest och när jag berömde hans motorcykel svarade han:
- Äsch, den här motiton!
Naturen var underbar. Snöklädda delar av Anderna, gröna ängar med betande kossor i Valle Genua, och i övrigt runt omkring - ingenting!
Men det var här som Butch Cassidy och Sundance Kid smög omkring för hundra år sedan. Det var sannolikt också här som Sundance mötte sitt öde. Under en okänd grav i Rio Pico några mil västerut vilar den okände banditen Wilson, som Bruce Chatwin förmodar är just Sundance Kid.
Den gode Oscar Lundqwist lockade också sin bror Ferdinand till Gobernador Costa. Fernando, som han kallade sig, blev snabbt argentinare då Oscar via Santos i Brasilien vände hemåt, och i Neuquen, ytterligare några och femtio mil norrut, blev vi hembjudna till Fernandos dotter Elba! Det var riktigt roligt. Så hörru Bertil - vi träffade din kusin i Argentina!
Aj du Tell, det var en vacker berättelse. Jag tycker nog att din blogg mer och mer utvecklas till ren litteratur. Och du kan tro att jag tycker om det. Kan inte heller låta bli att fundera på innebörden av detta: "Butikerna som finns är små konglomerat. Till exempel gick jag till bokhandeln som var kombinerad, bok-, järn- och cykelhandel! Köp en ringklocka, en diktbok och ett stämjärn!"
Jag menar, en småstadsbokhandel i Sverige säljer ju inte ens böcker längre. Jag hade gärna passar på att köpa ringklockan. Fortsatt goda dagar därborta! Vännen Thomas
Jag håller med Thomas- embryot till en bok finns och det lockar, gör mig nyfiken... Och tänk om vi hade affärer med det urbudet här i Sverige:)
De kan då göra reklam med en sorts haiku:
"Skruvmejsel, plattång
cykelpump och vattenpass
och en Tranströmer"
Hej Per-Erik,
Min far Bertil dog tyvärr 2 oktober 2009, så hälsningen från Elba kom lite sent. Jag har kontakt med mina kusiner i Sörmland = Elbas kusin Silvas barn: Silva alltså dotter lill Oscar L. Tacksam för din epostadress för mer korrespondens.
Mvh/ Pär Jacobsson
Hej.
Oscar L. var min farmors far. I november åker jag tillsammans med släkt från Sverige, Brasilien och ev. Argentina(Oscar L's brorsdotter) för att följa i Oscars fotspår.
