Arkeologiska utgrävningar

Under Autopista 25 de Mayo, bara några kvarter från vårt hem i San Telmo, pågår arkeologiska utgrävningar. Det handlar inte om att finna lerkrukor eller silverspännen från hundratals år tillbaka. Det handlar om att gräva ut och visa upp Club Atletico.
Det här var inget gym i vanlig mening. Detta var ett av terrorns hus. Under diktaturen i Argentina (1976-83) fanns det en rad små hus utspridda i stan dit man förde dissidenter och politiskt oliktänkande.
I slutet av 1970-talet revs det här huset och motorvägen byggdes.
Av en ren händelse hittade man resterna av det då en tidigare fånge kände igen ljuden från grannskapet.

En fånge, Andres Zarankin, har skrivit så här om tiden i ett liknande hus:

"On May 9, 1976, I arrived at Vesubio, a clandestine detention center at Camino de Cintura and Richieri highway (Mantanza Department). Four individuals following Suárez Mason’s orders got me out of a Ford Falcon. I was hooded and my hands were tied behind my back. Meanwhile, the four individuals insulted me and hit me, forcing me into a room. Once inside, they made me stand against a wall with my legs extended. Several torturers kicked me in the testicles again and again. This procedure was called ablande. It was intended to intimidate the prisoner before taking him/her into the torture room.
All these events took place at House 3. The clandestine detention center was composed of three areas, each one serving a different purpose. House 1 contained the headquarters; that is to say, the head office and the manager’s house. The torture rooms –usually called operating theaters or infirmaries– were at House 2. House 3 contained the prison cells or cuchas (literally, doghouses)..."

Just den här Club Atletico var i bruk under elva månader 1977. Fångarna hade ögonbindel hela tiden i fångenskap, cellerna låg i källaren och de förhördes och torterades ständigt. Under den korta tid som Club Atletico användes passerade 1500 fångar. Man har bland annat hittat en pingpongboll (vakternas sysselsättning i pauserna), uniformsknappar och andra saker som bevisar att här varit polisiär aktivitet. Utgrävningarna fortgår och informationstavlor berättar den förfärliga historien. Buenos Aires håller på att göra upp med sitt förflutna.



San Telmo minns. Ingen glömska, ingen förlåtelse.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0