Film i kyrkan
Lördagseftermiddagen släpade jag med mig min odöpte son till Svenska kyrkan i San Telmo för att titta på film. De visade Roy Anderssons "Du levande" på originalspråket, men textat på spanska (bra genomkörare för språket). Jag har inte haft tillfälle att se filmen tidigare.
En riktigt härlig film, tydligt inspirerad av Kaurismäki med flera finska dysterkvistar, med men en underbar underliggande värme och humor.
I filmen medverkar den sköne skådespelaren Bengt CW Carlsson, som jag hade nöjet att ha i studion som gäst i ett av mina sommarprogram. Här spelar han en VD som faller död under ett sammanträde.
Som förfilm visades en udda film av Jacques Tati som handlade om fansen som 1978 förbereder sig inför en cupfinal mellan korsikanska Bastia och PSV Eindhoven. En speciell film.
Vi valde att lämna kyrkan efter filmen och deltog inte i den diskussion som skulle hållas efteråt, eller kyrkkaffet som följde på denna.
Tio pesos kostade filmvisningen och alla fick var sitt kuvert att lägga pengarna. Ville man kunde man nämligen trocka ned både mer eller mindre utan att någon skulle bli generad över detta. Fint av dem.
Lite roligt också att trampa runt i kyrkans lokaler på calle Azopardo här i San Telmo och tänka sig att så många svenska sjömän seglat in här. Lokalen var skojigt nog nästan fullsatt inför filmvisningen, men frågan är om fler än H och jag pratade svenska.
Under militärdiktaturens 1979 var det nära att kyrkan revs, men den undgick ödet och förklarades istället för byggnadsminnesmärke.
En riktigt härlig film, tydligt inspirerad av Kaurismäki med flera finska dysterkvistar, med men en underbar underliggande värme och humor.
I filmen medverkar den sköne skådespelaren Bengt CW Carlsson, som jag hade nöjet att ha i studion som gäst i ett av mina sommarprogram. Här spelar han en VD som faller död under ett sammanträde.
Som förfilm visades en udda film av Jacques Tati som handlade om fansen som 1978 förbereder sig inför en cupfinal mellan korsikanska Bastia och PSV Eindhoven. En speciell film.
Vi valde att lämna kyrkan efter filmen och deltog inte i den diskussion som skulle hållas efteråt, eller kyrkkaffet som följde på denna.
Tio pesos kostade filmvisningen och alla fick var sitt kuvert att lägga pengarna. Ville man kunde man nämligen trocka ned både mer eller mindre utan att någon skulle bli generad över detta. Fint av dem.
Lite roligt också att trampa runt i kyrkans lokaler på calle Azopardo här i San Telmo och tänka sig att så många svenska sjömän seglat in här. Lokalen var skojigt nog nästan fullsatt inför filmvisningen, men frågan är om fler än H och jag pratade svenska.
Under militärdiktaturens 1979 var det nära att kyrkan revs, men den undgick ödet och förklarades istället för byggnadsminnesmärke.
Kommentarer
Trackback