Så har vi haft vårt första cocktailparty här på calle Estados Unidos i San Telmo. Mja, party är kanske att ta i lite, men vi hade trevligt i alla fall. Inbjudna var den svensk-argentinska kulturföreningen Gretas representanter, Johanna o Henrik Broman samt Venke Osnes, dessutom Paul Weiss, tangocharmören från Yosemite och så ungtupparna Hjalmar och Robin.
Jag kände mig som en riktig utlandssvensk då jag lade hela dagen åt att städa, handla hem, tänka ut och producera snittar.
Även om det blev ett litet bakslag då banen fick gurkmeja istället för curry och sillmackan sardin istället för anjovis, så på hela taget var det mesta ätbart. Mest exklusivt var nog att avocadon saltats och sprejats med lime som jag plockat själv i odlingen i Kleivlandia utanför Oberá, hemma hos Sverre.

Efter cocktailandet (jo, vi lever precis som riktiga utlandssvenskar härnere, lite Anna Anka-stil över det hela, i ikväll är det t.ex. dags för takterrassinvigning i Palermo...) hejdade vi två taxibilar på gatan och for iväg ett antal kvarter för att gå på lokal och lyssna till det lokala bandet Olga med sångerskan Flor. Därefter var undertecknad festarrangör så mör att det bara var att åka hem och diska upp och göra high-five med John Blund.

Flor i Olga.



På klubben vi lyssnade på Olga såg jag en lapp om att det skulle vara Georges Brassensafton på tisdag. Shit! Då är jag inte hemma, då är vi i Córdoba. Riktigt tråkigt eftersom Brassens är en av mina husgudar. En fransk Fred Åkerström som får mig att drömma om skrivarrummet ovanför Café de la Paix i Boulogne-sur-mer och minnas den underbara TV-serien "Mannen från Picardie".