Den andra utflykten från Córdoba företogs också med landsvägsbuss. Vi for iväg till Villa General Belgrano, som också har en mycket spännande historia.
Vi var ensamma i bussen, hela vägen från Córdoba och dit (förutom mellan två små landsortsbyar då en äldre gentleman passade på att åka för att hälsa på en sjuk faster, eller nått).

Den förste vi mötte i stan var en äldre man som tilltalade oss på tyska. Lite besviken blev han då vi var "aus Schweden", men inte tillräckligt för att han inte på tyska skulle föredra oss sin historia. Hans far var schweizare från trakterna av Basel, men strax före kriget beslutade han sig för att utvandra av politiska skäl, och for till Argentina, där alltså den här tysktalande gentlemannen var född.

Villa General Belgrano är en alltigenom tysk liten stad (6.500 invånare) och påminner om en alpby nånstans. Den grundades så sent 1932 av tyskar som köpte upp land i syfte att bygga en stad. Sedan kom invandrarna, tyskar, schweizare, österrikare, polacker...
Och sen kom kriget. Då sänkte kaptenen på Graf Spee sin kryssare utanför Montevideo och cirka femtio man ur besättningen flydde kriget och hamnade i Villa General Belgrano där de snabbt hittade lokala kvinnor att gifta sig med och därmed förvandla sig till argentinare, och slippa kriget. Detta var redan 1939.

I dag kan du köpa t-shirts med Graf Spee och andra tyska minnen och det finns en rad olika sätt man kan rita hakkors på utan att det är hakkors, fast det ändå är, insåg vi bland t-shirtarna.

Villa General Belgrano är mest känt för sin Oktoberfest då samhället partar loss ordentligt och lockar folk från hela världen att prova den lokala ölen, finns flera sorter. Den var över sedan några veckor då vi kom, och turister så sällsynta att en affärsidkare bröt siestan och låste upp butiken för oss så att vi kunde skaffa ett halvdussin unika pilsnersorter (varav en vid hemkomsten visade sig vara från ett bryggeri i Patagonien några 200 mil därifrån...).