Jaha, vad ska man säga. Kom hem efter några timmar på stan. Då ringde telefonen och en okänd argentinare ringde mig och förklarade, vilket jag slutligen begrep, att han hade hittat min plånbok på stan! Nämen, sade jag, och kände efter i väskans ytterfack där jag förvarat den. Under uppsikt som jag trott. Den fanns inte kvar, men han erbjöd sig att komma över med resterna, som lyckligtvis visade sig innehålla VISA, Amex och körkort samt medlemskortet i HIF:s supporterklubb Kärnan, lånekort på bibblan och passerkortet till SR i Kristianstad. Bilderna på barnen hade han också ratat.
Vicente, låt oss kalla honom det, dök också upp en kvart senare och överräckte vrakdelarna. Han fick en slant för besväret, H:s sista pengar, och försvann runt hörnet igen.
Om det var Vicente själv som plundrat mig lär jag aldrig få reda på. Hoppas bara att det var någon riktigt fattig som också behövde pengarna. Måste jag tillägga att jag ganska nyligen hade fyllt på rätt bra och värdetransporten innehöll kring tusenlappen i svenska pengar. En smärre förmögenhet för många porteños. Det var väl en femtio såna här som försvann: