Evert Taube placerade med Fritjof Andersson Paseo Cólon i Buenos Aires i våra hjärtan. En bred boulevard som sträcker sig parallellt med La Plataviken. Vi traskade vägen tillbaka från Boca mot San Telmo efter att ha köpt biljetter till kvällens match.

Uteliggarna kan man bara beklaga och känna ledsamhet över.
Hundbajset kan man undvika.
Värre är det med de skitar i mänsklig tappning som gör sitt bästa för lura, stjäla eller råna sina medmänniskor.
På Paseo Cólon passerade vi ett argentinskt par. Båda såg hyffsat välklädda ut. Mannen såg ned i en karta, kvinnan log. Några meter efter att vi hade passerat kände jag nått blött i nacken. Fågelskit? Nä, knappast. Hjalmar konstaterade att jag fått nått grönt, oljigt mög på ryggen av den svarta HIF-tröjan. Damen ilade omedelbart efter oss med tydliga tecken att hon ville torka bort skiten från våra ryggar.

SÅ dumma är vi inte. Med hundraprocents sannolikhet hade gubben hennes en vattenpistol under kartan, och när de sedan skulle göra oss rena hade de också rensat oss på vad de hade kunnat. Men de här gången funkade inte deras plan.
Vi är väl inga dunungar heller!

H har tidigare blivit ficktjuvad på sin mobil i tunnelbanan (vi fick en ny, laddad o klar med kontantkort för 129 pesos, så skadan var försumbar), en av hans kompisar har blivit rånad på öppen gata, och den falska tjugan har vi redan berättat om. Peson faller, men kreativiteten för att överleva finns i hög grad...