Så här på söndagsmorgonen, då H sover gott efter att ha varit på sin första barrunda med sina dagiskompisar, kan man filosofera lite över den lokala ölens styrkor och tillkortakommanden.
Störst utrymme alla kategorier får Quilmes. En ljus pilsner av ett ganska traditionellt snitt.  En rätt karaktärsbefriad historia som inte sätter några djupare spår. Vet inte vem jag är mest taskig emot om jag säger: som en Åbro.
I kylskåpet står också en Schneider som vi ännu inte provat.
Däremot riskerar man alltid att få den stora flaskan på bordet om man enbart beställer - una cerveza. Och det är i mastigaste laget om det bara handlar om en snabb törstsläckning i en paus på stan. Märkligt nog uppger man innehållet i kubikcentimeter istället för centiliter. En normalöl är alltså på 970 kubikcentimeter, vilket får mig att tänka på en kär gammal vän som står i ett garage i Skåne.
Som den matematiker jag är så är jag inte helt säker, men visst är det 970 kbcm samma som 97 cl?

Som du ser av bilden lyckades vi dock förhandla fram en 650 kubikare på ett av ställena vi frekventerat.

PS- det är rätt lätt att få en Stella Artois var som helst.