Evita
I dag tog jag mig till Museo de Evita, som faktiskt inte ligger så himla långt härifrån. På calle Lafinur 2988, i Palermo. Det är Bromans som tipsat om museet, som jag faktiskt inte hittat i min guidebok. Museet är inrymt i ett litet hus som en gång i tiden var ett familjehotell, men som Evita förvandlade till ett temporärt boende för barn och mammor - en sorts kvinnohus.
Här berättas hela historien om den fattiga flickan som for till Buenos Aires för att bli "något". Hon sjöng reklamjinglar i radion tills hon träffade Juan D Perón.
Roligt är att se alla fula klänningar, hattar och inte minst handväskor som Evita var utrustad med under sin tid i strålkastarljuset som rikets första dam. En handväska är alldeles för jäkla ful, en fyrkantig historia i lila med mässingsbeslag. Troligen lyckades Evita balansera sin dåliga smak med en fantastisk karisma.
Imponerande är också Cadillacen av 1951 års modell som man på något sätt har lyckats få in i museet. Entré 15 pesos. Värt pengarna.
Evitas dödsmask.
NEJ! Jag säger det igen: NEJ!
Klänningarna är sagolika och jag önskar att jag hade varenda en, varje dag!
Sådetså. Fömodligen var det så att Evita hade en hel garderob med ljuvligt vackra klänningar och hattar, samt en förbannad och oemotståndlig karisma.