På väg mot Chile reste jag över Cumbrepasset, som heter Christo Redentor, och är gränsen mellan Argentina och Chile. En bit in på den argentinska sidan finns en "sevärdhet" som heter Puente del Inca. Jag slängde iväg ett snapshot från bussen mot en hög ruiner, som jag inte vet vad det föreställer. Men i alla fall.
I går kväll läste jag protokoll från Kungliga Svenska Vetenskapsakademien (1903-04) och hittade följande stipendierapport från en G.O. Malme:

"Sedan de under vistelsen i Matto Grosso gjorda samlingarna hemsändts och utrustningen åter kompletterats, begaf jag mig via Villa Mercedes och Mendoza till Puente del Inca, då ändpunkten på den argentinska sidan för den transandinska järnvägen, beläget ungefär 3,000 meter öfver hafvet och alldeles i närheten af Aconcagua. Platsen har betydelse icke blott såsom nattstation för de resande öfver Cordillererna mellan Chile och Argentina, utan också såsom badort. Helt nyligen har där uppförts ett efter förhållandenavis förträffligt, ehuru något för litet hotell, där dock naturligtvis prisen voro ganska högt uppdrifna. Hvarannan natt vimlade där af resande, som ej sällan måste sofva på golfvet eller på borden. Tack vare värdens tillmötesgående fick jag tadt, utan någon förhöjning i priset, ett litet rum till min uteslutande disposition. Hotellets läge var särdeles lämpligt för exkursioner i den högalpina zonen. På endast ett par timmar kunde man nå bergstoppar, som höjde sig öfver gränsen för allt högre växtlif. Men vegetationen är, eller åtminstone visade sig vid första anblicken vara, ytterst fattig. I Puente del Inca och det ännu närmare den chilenska gränsen, något högre och alldeles invid Cumbrepasset belägna Las Cuevas uppehöll jag mig omkring fem veckor, och bortsedt från de allra tidigaste vårblommorna, torde högst få af de högre växterna i nejden hafva undgått min uppmärksamhet. Förut voro härifrån kända ungefär 50 fanerogamarter; min samling innehåller vid pass 130 sådana samt en enda ormbunke..."