Under min vistelse i Oberá, nu i april, bodde jag hos kompisen Roffe, som jag träffade i oktober då jag gjorde mitt första besök här. Då skrev jag också en artikel om honom, som publicerades i förortstidningarna Mitt i Nacka, med flera.
  Artikeln har lästs av många, inte minst av de svenskar som i april besökte Oberá tillsammans med pastor Flodell och hans Amigos de Misiones.
  Eftersom den dessutom olagligen plankats rakt av på andra websidor, finns det ingen anledning varför inte också du ska kunna läsa den här.

För nästan precis hundra år sedan slog sig de första svenska immigranterna ned i det som idag har blivit staden Oberá i provinsen Misiones i nordostligaste Argentina, inklämt mellan Paraguay och Brasilien.
  Fortfarande idag pratar ett hundratal av stans nästan 70.000 invånare svenska, som de lärt av föräldrar och farföräldrar.
  Men den svenska invandringen till Oberá är sedan generationer tillbaka i princip obefintlig.
  Undantaget är stockholmaren Rolf Wrethling!
  Rolf och elvaåriga dottern Fatima flyttade till Oberá för två och ett halvt år sedan. Efter drygt tre år lämnade de den spanska solkusten för att finna nya äventyr. Det blev Sydamerika, och Misionesprovinsen.
  - Jag hade läst lite om Oberá, och sedan jag väl kom hit så insåg jag att jag hade hittat hem, berättar han.
  Oberá ligger nästan i urskogen. I ett böljande landskap med kullar och slingrande vägar, genom stora skogar eller öppna fält med odlingar av traktens specialiteter, yerba mate eller också vanligt te, kinesiskt, som man föredrar att kalla det här.
  Karakteristiskt för området är den bördiga röda jorden.
  ”Den röda jordens svenskar” var också titeln på Prins Wilhelms bok från 1948 då han besökte området. Nu är Rolf Wrethling en av den röda jordens svenskar.
  - Det jag föll för direkt var de underbara människor som finns här. Människor med utsträckta armar och stora hjärtan.
  Det tog inte lång stund för Rolf och Fatima att bestämma sig för att bli Misionesbor. Han köpte hus och bil. En bil som Svensk Bilprovning skulle haft ett och annat att säga om, men som med lokala mått mätt håller en hyfsad standard.
  Fatima går i skolan. Hon är elev i Instituto Privado Carlos Linneo, skolan som drivs av den luteranska kyrkan i Oberá. Fatima pratar flytande spanska efter sina år i Spanien och Argentina och har många kamrater.
  Hennes långa blonda hårsvall gör henne heller inte till en udda fågel, vilket man skulle kunna tro. Oberá är en typisk invandrarstad och förutom en liten del svenskättlingar är många av tyskt, polskt och ukrainskt blod.
  Pratar Fatima flytande spanska så har Rolf fortfarande svårare att göra sig förstådd. Han tragglar med språkkurser, men litar nog mer på naturmetoden, att sakta men säkert lära sig genom umgänget med lokalbefolkningen.
  Och bland vännerna är det ju en del som pratar svenska. På ljumma kvällar, temperaturen nu i oktober då det fortfarande bara är vår, har redan tassat över 36 grader. Då träffas några gamla gubbar på terrassen hemma hos bröderna Hjalmar och Claes Björklund över en kopp mate, pratar och skojar.
  Rolf är sjukpensionerad efter ett långt liv inom bland annat missbruksvården. Han har också drivit ett eget konditori i Småland hemma i Sverige. Nu är kroppen sliten och värmen i Argentina gör honom gott.
  För att ändå skapa sig någon form av sysselsättning funderar han på att eventuellt hyra ut en del av huset till Bed & Breakfast. Det kommer med jämna mellanrum turistgrupper av svenskar till Oberá för att uppleva detta unika utvandrarsamhälle.
  Trots att man är utvandrare förblir man ändå alltid svensk. Det bevisas av alla de barnbarn och barnbarnsbarn till emigranter som ännu idag pratar svenska. Och det bevisas av Rolf som ordnat möjligheter att ta emot både SVT och TV4 på TV-apparaten i Oberá.
  Inte minst viktigt har det varit för honom att kunna följa den spännande slutstriden i fotbollsallsvenskan, inbiten AIK:are som han är. Han viker upp västen och visar pikétröjans emblem ”Exil-gnagare, Oberá, Argentina”. Är han klubbens mest avlägsna supporter?
  När slutsignalen gick på Ullevi kom både tårarna och glädjen, och det blev ett dopp i poolen i den över 30-gradiga värmen.