Nu ska den här storyn ha varit publicerad i Växjöbladet/Kronobergaren, och därför känner jag mig oförhindrad att också publicera den på webben.

Artonårige Marcos Fuentes, från Växjö, funderade på att göra sin praktik på John Bauerskolans hotell- och restauranglinje i Sälen, i de svenska fjällens snö och kyla.
  Men så tänkte han om.
  Nu serverar han istället crepes och rödvin till lunchgäster och turister i stekande sol i Montevideo i Sydamerika. Egentligen är det inte så konstigt som det låter. Marcos är född i Sverige, men både mamma och pappa är från Uruguay, och för två år sedan flyttade pappa tillbaka till Sydamerika.
 - Det här var en rent spontan grej. Pappa tyckte att jag skulle ta tillfället i akt och göra praktiken här, säger Marcos, och tillägger, att det har han inte ångrat.
  Marcos Fuentes går tredje året på hotell- och restauranglinjen på John Bauergymnasiet i Växjö. Då ingår åtta veckors praktik, men eftersom det samtidigt är två veckors lov, så fick han en sammanhängande period av tio veckor i den sydamerikanska sensommaren. Samtidigt som det fortfarande skottas snö hemma i Sverige.
  Han inser att han är privilegierad. Han bor hemma hos sin pappa. Han talar flytande spanska, och han känner sig hemma i Montevideo, med släktingar och vänner.
  Det är lätt att förstå att Marcos stortrivs.
  - Uruguay är en helt annan sak än Sverige. Det är varmare, livligare och folk är mer öppna, säger han.
  Montevideo är huvudstad i Uruguay. Det är en storstad i Stockholms storlek, men kan ändå upplevas som en småstad. 
  Staden flödar av kultur, och nu, i februari, är det karneval, med dans och musik, och många turister på gator och torg.
  Musiken är en stor del av Marcos liv. Hemma i Växjö sjunger och rappar han i bandet ”Dynasty” och dessutom spelar han candombe i ”La Peregrina”.
  - Candombe är en uruguayansk traditionell musik med trummor. Jag har varit i kontakt med några band härnere som jag skulle kunna spela med, berättar han.
  Candombe uppstod för ett par hundra år sedan när afrikanska slavar kom till Uruguay. De tog med sig musiken och rytmen från Afrika och byggde sina egna trummor av oljefat som de spände djurskinn över. I dag är candombe lika specifikt för Uruguay som matédrickandet.
  Marcos har sin praktikplats på ”La Creperie” en liten restaurang, bara ett kvarter från Montevideos absoluta centrum, Plaza Independecia.
  Det är ett creperi, och pannkakor med olika slags fyllningar är krogens specialitet, men man serverar också annat, som sallader och den uruguayanska folkrätten chivitos.
  Marcos serverar. Efter skolan siktar han på en karriär som bartender, vilket betyder att han måste plussa på sin utbildning med ytterligare en kurs.
  Framtiden?
  - Jag skulle vilja resa mer och arbeta som bartender. Kanske i Brasilien, kanske på andra ställen i Sydamerika, eller i Europa, säger han.
  I Uruguay heter jetsetplatsen nummer ett, Punta del Este. Här lägger de stora amerikanska kryssningsfartygen till, här finns en stor marina för småbåtar och milslånga stränder med hotell och uteserveringar. Här finns chansen att tjäna pengar på dricksen.
  Som praktikant lever han på studiebidraget. Det blir inte mycket att röra sig med, men Montevideo är något lite billigare än Sverige.
  Men inte allt är billigare.
  Marcos skrattar då han berättar att hans pappa ville att han skulle ta med sig billiga t-shirts från Sverige. Kvaliteten på de svenska kläderna är så pass mycket bättre.
  Marcos är både svensk och uruguayare. När de amerikanska turisterna hittar in på den lilla restaurangen kan han praktisera sin engelska, och då och då har han också möjlighet att överraska ett förvånat gästpar från Sverige, som försöker tolka den spanska matsedeln, när han undrar på klingande småländska:
  - Önskar herrskapet fisk eller kött?