Vi har åkt en hel del buss, men inte särskilt mycket stadsbuss. Inte därför att vi blivit avrådda på grund av otryggheten i att åka buss, utan helt enkelt därför att vi tycker det verkar rätt besvärligt att hitta rätt busslinje och veta hur den går. Vi väljer oftast subten, fötterna eller en taxi.

Hur är det då med otryggheten på bussarna?
Ja, i går berättade en av landets TV-kanaler i nyheterna att ännu en busschaufför hade överfallits, och rånats på 250 pesos. Samtidigt gjorde man en tillbakablick och konstaterade att det senaste året hade det faktiskt hänt uppemot fem-sex gånger att busschaufförer utsatts för rån, eller våld.

Då kan jag säga med en gång att det är betydligt mycket otryggare att åka buss i - till exempel Kristianstad, där busschaufförer trakasseras så gott som varje helg. Buenos Aires har tolv miljoner invånare (kanske till och med någon miljon till). Tiotusentals bussar avgår med fem minuters mellanrum, dundrar genom barrios, där invånarna lever i plåtskjul, och ibland kanske inte ens med mat för dagen.
Men på bussen hälsar man artigt på chauffören, reser sig från sin plats om en äldre, handikappad, gravid eller kvinna med ett litet barn i famnen, stiger på. Kommer man för nära någon ber man om ursäkt. Ska man stiga av och banar sig fram är man precis lika artig och uppmärksam.
Jag behöver inte berätta för dig hur det ser ut, eller låter, på stadsbussar i Sverige.

Det finns en klar och tydlig attitydskillnad i umgänget mellan människor i Buenos Aires och i Sverige. Det är en temperaturskillnad, som gör att jag funderar på om det inte faktiskt är så att det är kallt i helvetet och inte tvärtom, som man fick lära sig i skolan.

Bilden från tåget mellan La Plata och Constitución. Dörrarna var öppna för fläktandets skull.