Jag har sett en del exempel på hur argentinarna löser sina praktiska problem, som fått till och med mig att haja till. Du såg bilden på gänget som stod högst upp på en mur och sakta men säkert rev den med slägga. Det finns många fler exempel.
I går kväll såg jag ut genom fönstret och fick se en märklig syn. Grannfrun skulle få installerat AC (det fick vi klart för oss lite senare) och då gick man till väga så att en man sysslade med håltagning i väggen från insidan, troligen liggande på knä, medan den andre hängde ut genom fönstret med en pappkartong för att i mesta möjliga mån fånga upp tegelbitar, damm och grus, efter borrandet. Riktigt jobbigt var det när de sista bitarna slogs ut. Ingen avspärrning på gata eller trottoar, fem våningar ned!



Det var också dags att lämna tillbaka vagnen som Vidar tagit sig runt i Buenos Aires med. Tyvärr hade ett plaststag gått åt fanders, varför vagnen var möjligen något mer instabil än den var från början. Jag fick en lysande idé och tittade in på bilverkstaden på hörnan.
Som svensk löser man sånt med gaffatejp.
Men inte en argentinare. Nä, han drog fram en gammal däcksslang och klippte ut några lagom långa remsor, som han virade och knöt runt skadan.
Kulturskillnaden är hårfin, men den finns där.

Värre blir det när toaletten spårar ur på riktigt. Den har börjat demonstrera. Det visar sig nämligen att cisternen, alltså vattenbehållaren för spolningen, är inmurad i väggen! Ett kuvertstort hål högst upp är vad som finns för att kunna hantera tredskande flottörer och ventiler. Har du inte en och en halvmeter långa armar, eller elefantsnabel, lär du aldrig kunna nå ned i cisternens botten. Och att se vad du sysslar med, det är omöjligt...