I mitten av 1960-talet planterades ett ekollon i en blomkruka som stod i en fönsterkarm av vackraste marmor. Det var klass 3 c's klassrum på Magnus Stenbocksskolan. Jag tror att det var Mona Persson som var fröken. Det kan också ha varit året efter då fröken hette Gun Ohlsson, som inom parentes fick diskbråck och hamnade på vanföreanstalten, som det då hette, på Helsingborgs lasarett. Vi gick dit med blommor.
  När det var skolavslutning och solstrålarna fick marmorskivan i fönstret att bli het och dammig, och hela sommaren låg framför oss, vi bockade och fick våra betyg (etta i musik igen!), så fick jag också äran att ta hand om Eken - som nu var fem-sex centimeter hög.
  Ek och kruka åkte Ford Taunus tio-tolv mil till Skivarp.
  I ett hörn av trädgården planterades Eken om.
  Jag passerade på motorcykel häromdagen, juli 2010, och hälsade på. Eken mådde utmärkt.
  Eken kan idag rimligen inte vara mer än 45 år, och enligt Wikipedia, så har den många år kvar. Wikipedia skriver att vid gynnsamma förhållanden kan den nå en höjd av 20 meter och en stamomkrets på en meter redan efter 50 år. En ek kan växa i flera hundra år, och vid mycket hög ålder börjar det murkna inifrån och bli ihåligt, till gagn för smådjur och insekter.
  Man kan ju inte gå till BVC med en fyrtiofemåring för att vägas och mätas, men visst såg det ut som om Eken håller sina kurvor.

  En rolig uppgift är också att eken är ett gammalt heligt träd och de keltiska trollkarlarna kallades druider just efter det grekiska ordet för ek - dryas.
  Eken är också genom historien båtbyggarvirket nummer ett!
  Trädet är symbol för Blekinge och Swedbank.

  Och min - och klass 3 c's på Magnus Stenbocksskolan i, dåvarande, Hälsingborg - ek, ser idag ut så här: