På en stundtals alltför sprakig mobiltelefon från Indianapolis, Indiana får jag höra hur det gick till när rock n’rollen föddes.
   Det är DJ Fontana som berättar. Han var med när det hände.
   Det här är ren och skär musikhistoria.
   Det var den 16 oktober 1954.
   Dominic Joseph Fontana var trummis på en lokal strippklubb i Shreveport, Louisiana och lördagskvällar hoppade han in och spelade trummor i husbandet på radioshowen ”Louisiana Hayride” som sändes av radiostationen KWKH till ett antal stater i södra och mellersta USA inför en fullsatt konserthall i Shreveport. Radiolyssnarna kunde räknas i miljontal.
   På scenen den här kvällen stod en nervös 19-åring från Memphis vid namn Elvis Aaron Presley.
   Bakom ridån satt DJ Fontana och trummade.
   Det gjorde han alltid. ”Louisiana Hayride” var främst ett forum för countrymusic. Stjärnorna hette Hank Williams, Faron Young, Tex Ritter, Hank Snow, Johnny Cash och annat. Och trummor var inte riktigt rumsrent i countrymusikens finrum. Därför fanns trummisen inte ens på scenen.
   DJ Fontana berättar:
   - Några dagar före showen blev jag uppkallad till kontoret. De ville att jag skulle lyssna på en platta de hade fått. Det var ”Good rockin’ tonight” som var inspelad av Sam Phillips på Sun Records i Memphis.
   - Jag tyckte det lät riktigt bra och undrade hur många musikerna i bandet var, fem eller sex...?
   Men de var bara tre. Det var Elvis, Scotty Moore och Bill Black. Vilket förvånade DJ och han höjde betyget till riktigt, riktigt bra.
   - De frågade om jag ville hoppa in och spela trummor tillsammans med bandet, så det gjorde jag, säger han.
   - Jag bara råkade vara där, tillägger han försiktigtvis.
   Hur var Elvis den där första gången?
   - Han var en blyg, ung man. Och det var nog så jag såg honom under hela vår tid tillsammans, säger Fontana.
   Det blev fjorton år tillsammans med Elvis.
   - De absolut bästa åren i mitt liv, säger han utan en sekunds tvekan.
   Därför turnerar DJ Fontana fortfarande och spelar Elvislåtar. Varje år i januari är det en fjortondagarsturné till ”kungens” minne i USA. Efter Indianapolis bär det vidare till Cincinnati, Ohio.
   Elvis Presley skulle ha fyllt 71 år den åttonde januari i år. Fontana själv fyller 75 den 15 mars. Då är han redan på väg till Sverige och en turné med ”Cadillac Band”, en grupp svenska musiker som älskar spela rock n’roll. Och ja, bandet är döpt sedan DJ Fontana hörde Hep Stars inspelning av ”Cadillac”.
   Men tillbaka till ”Louisiana Hayride” den där kvällen då Elvis, Scotty Moore och Bill Black stod på scenen, och DJ Fontana trummade rytmen till låtarna bakom draperiet, utanför publikens synfält.
   - Jag hade bestämt mig för att hålla en låg profil och bara följa med baktakten, utan att använda cymbalerna, berättar DJ Fontana.
   Två låtar blev det. Och rock n’rollen föddes när låten ”That’s allright Mama” likt en tsunami färdades på radiovågorna ut över södra och mellersta USA. Countryfantasterna i studiopubliken mjuknade dock först när kvartetten spelade låtarna en andra gång längre fram i showen.
   Reaktionen hos radiolyssnarna blev desto större. Något liknande hade de aldrig hört förr.
   Elvis återvände till Shreveport med föräldrarna Vernon och Gladys och skrev ett kontrakt för ett år. Han fick 18 dollar per spelning, de andra i bandet 12 dollar var.
   Och DJ Fontana blev medlem av ”The Blue Moon Boys”, fick lämna sin plats bakom draperiet och stiga fram på scenen. Vilket gjorde arbetet betydligt enklare. För han hade sitt eget recept för att sätta takten rätt.
   - När jag jobbade på strippklubben följde jag alltid strippornas rörelse för att få musiken och rytmen att stämma. När jag spelade bakom Elvis var det i princip samma sak, säger DJ Fontana.
   Han förklarar:
   - Vi hade i början ingen medhörning på scenen och ibland var oväsendet från publiken så högt att jag inte hörde vad han sjöng. Då var det bara att låta rytmen följa Elvis stundtals rätt häftiga rörelser. Vi hade lärt oss att läsa hans rörelser och visste var i låtarna han var.
   Scotty Moore har uttryckt det så:
   - Vi var sannolikt det enda band i hela världen där musiken bokstavligt talat styrdes av ett arsle.
   I knappt två år spelade Elvis på ”Louisiana Hayride” och paradoxalt nog betydde det som var början på den unge elektrikerns musikaliska karriär samtidigt slutet på eran för det populära radioprogrammet. Countrymusikens popularitet dalade. DJ Fontana har ytterligare en förklaring:
   - Jag tror att showen som så många andra radioprogram konkurrerades ut av TV.
   DJ Fontana har inte ett ont ord att säga om den blyge, unge man som han något år senare blev anställd av. Scotty Moore och Bill Black övertalade Elvis att kontraktera Fontana på heltid, men först sedan de sagt att de avstod en del av sin lön för att finansiera trummisen.
   Men Elvis tog egentligen aldrig riktigt hand om sina musiker. Inte på samma sätt som han födde och gödde de ungdomsvänner som kallades Memphismaffian, ett gäng kamrater som fungerade som stjärnans chaufförer, sällskap och livvakter.
   Det var inte ovanligt att Elvis köpte en ny Cadillac till var och en.
   - Det kom senare. Då hade jag redan slutat spela med honom. Men jag fick en diamantring. Den har jag fortfarande kvar, säger DJ Fontana.
   Och oavsett vad som skrivits och sagts om Elvis och hans manager, låtsasöversten Tom Parker, som egentligen var en illegal holländsk invandrare och före detta tivoliarbetare vid namn Andreas Cornelis van Kuijk, så är DJ Fontanas minnen enbart positiva.
   - Vi hade roligt när vi turnerade tillsammans. Och det måste man ha om man är tillsammans på resor som sträcker sig 500 miles i taget, säger han.
   Det var mycket skratt och en hel del practical jokes. Som till exempel den där gången när Fontana slängde ut Elvis skor genom sidorutan, ut på motorvägen, i full fart på väg mellan två konserter.  
   - De luktade något alldeles förfärligt, säger han, och både leendet och glimten i ögat hörs i telefonen.
   Följden blev att Elvis tvingades sjunga i bara strumporna på kvällen.
   Och överste Parker?
   - Han var OK. Hände det någonting sa han att han skulle ta hand om det. Och det gjorde han alltid, säger Fontana.
   Elvis karriär var jordskredsartad i slutet av 1950-talet och de första åren på 60-talet. Hitsen kom slag i slag och stjärnan började också spela in film. Någon hett eftertraktad Oscar blev det aldrig för Elvis och i dag är filmerna mest en kuriositet. DJ Fontana var själv med och spelade in fyra filmer med Elvis, bland annat ”Jailhouse Rock”.
   När DJ Fontana, Scotty Moore och Bill Black slutligen sade tack och adjö till Elvis 1968 hade Fontana medverkat på över 460 inspelade låtar.
   Vilken Elvislåt håller du högst då?
   - Jag kan inte peka ut någon speciell, jag gillar alla. Men mina favoriter finns bland gospellåtarna. Han hade så oerhört mycket mer känsla i rösten när han sjöng gospels. Det var lätt att höra skillnaden, säger han.
   Varför splittrades ni?
   - Elvis ville tillbaka till Las Vegas. Det ville inte vi, säger han.
   Då, 1968, hade Elvis inte gjort en konsert på sju år, hade inte haft en listetta sedan 1962, och ”The Hillbilly Cat” som han kallats under åren i Memphis och Louisiana hade mer förvandlats till en sångare i Sinatras eller Dean Martins salongsfähiga stil. Så kom andra vågen, med bland annat ”Suspicious Mind” och ”In the ghetto”. Därefter blev det Las Vegas.
   Då hade DJ Fontana stakat ut en egen karriär.
   Han har spelat med mängder av världsartister. Paul McCartney, Johnny Cash, Dolly Parton, Ron Wood och Keith Richards för att bara nämna några av dem. Aldrig mer har han behövt sitta bakom scenens draperi och spela.
   På 1990-talet samlade han Scotty Moore och Bill Black tillsammans med en rad gästartister och gjorde albumet ”All the Kings men”, med bland annat låten ”Deuce and a quarter” som blev en hit världen över och spelades mycket även i svensk radio.
   - Jag skulle gärna göra om det, men det är svårt att samla grabbarna nu. De är spridda över hela världen, säger DJ Fontana, innan han ursäktar sig att det börjar bli tid att ge sig av från Indianapolis till nästa spelning i Cincinnati.
   En sista fråga: Vad är det som gör att Elvis fortfarande är så oerhört stor?
   - Jag vet faktiskt inte. Jag har ingen aning, säger han och låter uppriktigt förvånad själv.

(Kupé 2006)