När det är ungefär tio mil kvar till Mendoza dyker dom upp - Anderna. En sagolik syn där de vitklädda snötopparna till synes hänger i luften, svävar på himlen. Klockan är runt nio, Andesmars blågrå buss har solen i ryggen.
Busklandskapet har ändrat karaktär. Det har blivit uppodlat. Vinodlingarna blir mer och mer comme-il-faut, ju närmare Mendoza vi kommer. 

På bussterminalen i Mendoza hänger jag vid turistinformationen för att få en karta över stan och kanske ett pekfinger i rätt riktning till ett trevligt hostel. Den unge mannen bakom disken är en värdig representant för los mendocinos. Men han håller på Boca Juniors, trots att det lokala laget Godoy Cruz slog just Boca, i aperturan, på la Bombonera med 3-2 (jag såg matchen).
När han hör att jag är svensk berättar han att den bästa bok han någonsin har läst var svensk:
Nils Holgerssons underbara resa, av Selma Lagerlöf.
Jag får gåshud, trots den 28-gradiga värmen och solen. Tvingar mig till en café doble för att smälta detta. Jag, som har rötterna i Vemmenhögs härad, uppvuxen ett stenkast från gården där Nils äntrade Akka, för sin resa, träffar, vid Andernas sluttningar i Sydamerika, en ung man som tänker på Nils Holgersson.

Världen är fantastisk.
Det var bara det jag ville berätta.