Jag gjorde det enkelt för mig. Liksom vid valsafarin i Patagonien  - jag tog en turistbuss. Den här gången till några vingårdar i Mendozadistriktet.
Vår trevlige guide, José, berättade att gårdagskvällens skyfall (med blixt, dunder o hagel i tio minuter), var sommarens regn i Mendoza, som är utomordentligt torrt. Allt vatten får stan från vinterns snö på Andernas sluttningar.
Det var en parentes.
Men vatten och sol är två av hemligheterna bakom ett bra vin. Mendoza har båda.



Vi, det var jag, en spanjor med alldeles för stor filmkamera, några breda brasilianare, en japan med fru och svärmor, några pensionärer från Buenos Aires och några ungdomar från USA, England och Frankrike, fick besöka en olivoljeproducent, tvenne bodegor (vingårdar) och avslutade med en kyrka som producerade utomordentliga likörer, vodka, absint, whisky med mera.



Vingårdarna var trevliga, men de bjöd inte på sina bästa viner. Det var kyrkan som tog hem pengarna, och jag shoppade några flaskor med spännande innehåll.
Men har man inte sett Malbecdruvorna har man inte varit i Mendoza.