Luften är mättad av den söta doften från de blommande rapsfälten. Skånska Dagbladet står det på en brevlåda, Berliner Morgenpost på nästa. Vägen snirklar uppåt, norrut. Ibland en pileallé där nästan enbart barken står kvar, bladen har ändå slagit ut.
Sommarsol och sjutton grader.
Stare flyger rakt in i ihåligt träd.
Tar mig tid att stanna vid monumentet i Vittsjö. Gustav II Adolf föll, som 17-årig krigarkonung in spe, tvärs genom isen den 11 februari 1612, då han flydde från danska trupper som upptäckt hans bivack vid Vittsjön. Kung Gustav hade nyss med framgång bränt ned Vä stad. Upplänningen Thomas Larsson drog upp kungen ur vaken och 300 år senare, 1912, har Vittsjöborna glömt sina danska rötter och reser en minnessten över vandalkungens räddning.
En holländsk turist stannar till.
- Vischkekoort?
Undrar han. Jag pekar bort mot campingen, drar åt hakbandet på hjälmen och glider ut på riksväg 117 igen.
Vid nästa sten, den i Knäred, om freden som förhandlades fram, hänger regntunga skyar och jag drar skyddet över väskan. Strax därpå de första dropparna.
Halmstad - hällregn och tio grader.
Stela fingrar i blöta handskar. E6:an. Lastbilar och combivagnar. Husbilar och pickup'er. Uppehåll o solstrimmor efter Falkenberg. Vindkraftspark.
Torpa rastplats. Handskarna på avgasrören för att värmas upp inför sista delen. Glad göteborgare i stråhatt nyss hemkommen från Oxford och Cambridge med husbil. Berättar hur han i ungdomen spräckte skallen efter femton meters mc-färd. Drar åt hakbandet på hjälmen ytterligare och vi vinkar varann trevlig resa.
Strax Göteborg. Avfart. Påfart. Halvfart. Farthinder. Hemma.