I går hamnade jag på Svenska klubbens årliga kåldolmsmiddag. Det var min tredje lunch på klubben, och nu börjar jag känna igen folk, lagom till att berätta; jag åker hem på torsdag.
Det är riktigt roligt att träffa folket på lunchen, med mingel både före och efter. Det är inte bara bofasta svenskar i Buenos Aires, som dyker upp. En del är nyanlända, några ungdomar på blixtvisit, och så då en del som inte alls pratar svenska, men kommer ändå. För att det är trevligt att äta kåldolmar och dricka rödvin till, skyffla in snapsar och sjunga "Helan går...".

För jämnt trettio år sedan, 1980, satt jag in på en kåldolmsmiddag på Swedish-American Institute i Minneapolis i USA. Jag minns att jag fick mer lingonsylt i Minnesota...men inget rödvin där, och fler snapsar i Buenos Aires (Skåne!).
Och kåldolmarna? Tja, inte går de upp mot mors.