Välkommen tillbaka!

Ja, jag har öppnat bloggen igen. Tyvärr blir det dock inte särskilt mycket skrivet om Argentina, men adressen har jag kvar och bloggens hela fullmatade arkiv om Argentina med bilder och berättelser finns att tillgå för den som önskar forska i det förgångna.

Nu kommer det mest att handla om min tillvaro som "ännu en författare i Ystad". En bra bit från Werup som åter blivit så poppis, från Ranelid som tvingats till egenartade höftrörelser i TV för att kunna sälja böcker eller från Mankell som väl tittar förbi ibland.
Själv tog jag för övrigt en ägg- och sillsmörgås på Fridolfs konditori till lunch idag.

Besökte också Scalabiografen. Biografen drivs helt ideellt av Föreningen Scalas vänner. Jag är vederbörligen imponerad och tänker ta mig dit på torsdag kväll för att se "Svinalängorna" - som bygger på en annan Ystadsförfattares bok.
Spännande det här med den lokala debatten om namnet svinalängorna. Jag har inte hört en enda ystadsbo använda sig av uttrycket. Det kan vara väldigt lokalt - alltså i just de kvarteren, vid Fridhem, men det kan också vara påhittat av Alakoski, vilket hon är i sin fulla rätt att göra.
I Kristianstad kallades skolbussen som kom till högstadiet i stan, från landsbygden (Norra Ströö) för "grisabilen". Kanske dags att skriva romanen "Grisabilen"?

Åter till Scalabiografen.
Den första biljett jag har från Scala på Stora Östergatan är från 1971 då jag, som fjortonåring, såg den danska gladporrfilmen "Mazurka på sängkanten" tillsammans med mor och hennes väninnor!