ATEN. - Jag ska visa dig krisen, säger Nicos Panayotopoulos, och tar mig med en kort runda runt kvarteret i Atens centrala delar.

  Han pekar ut den ena nedlagda och övergivna butiken efter den andra. Han pekar på de gula lapparna som förklarar att lokalen där inne, eller lägenheten ovanpå, är för omedelbar uthyrning, eller försäljning.

  Vi är i Koukaki, ett av Atens mest attraktiva områden. Ett stenkast från Akropolis.

  - För bara ett halvår sedan såg det annorlunda ut. Ingen skulle kunna tänka sig att sälja sin lägenhet. I dag har ingen råd att bo kvar här – och det finns inga köpare.

  I en liten park reser en man sig från en bänk när vi kommer. Han är smutsig och ser eländig ut.

  - Vi hade inga uteliggare för ett år sedan, säger Nicos. Det här är män som på kort tid förlorat jobb, familj och bostad. De har ingenstans att ta vägen.

  Så ser den ut – den grekiska krisen, så som en besökare på gatan möter den i Aten, i september 2011.

Nicos Panayotopoulos är 48 år, gift med Katarina och har en femårig son, Alexis. Han har gett ut tre böcker och hans fjärde roman släpps av förlaget i oktober. Han är översatt till franska och tyska och en rad andra språk.

  Sedan femton år tillbaka arbetar han som lärare på en skola för blivande filmare. Han lär ut manusförfattandets konst till blivande film- och teaterförfattare.

  Nicos Panayotopolous skriver själv manus till film och TV-serier.

Osäker fordran

Han påverkas, liksom alla andra, av den grekiska krisen. Han har en fordran hos det grekiska filminstitutet som blir allt osäkrare.

  - Jag ringer ibland för att påminna dem, men får svaret att det inte finns några pengar, säger han.

  En av den grekiska statens TV-kanaler har stängts. Slagit igen, som en butik på gatan. Det finns inga pengar inom public service-TV för att producera egna TV-serier. TV-kanalerna i de stora dramernas hemland köper in billiga latinamerikanska såpor som översätts och spelas in med grekiska skådespelare.

  Det är näst intill omöjligt att finansiera en långfilm idag.

  Trots det finns det ljusglimtar. Det finns de som kan – och vågar.

Grekisk film bättre än någonsin

- De grekiska filmer som görs är bättre än någonsin, säger Nicos Panayotopoulos.

  Han nämner filmregissören Yorgos Lanthimos, som med filmen ”Dogtooth” belönades i Cannes och även Oscarsnominerades i fjol. Han nämner fler grekiska filmmakare som under krisen gör ett fantastiskt arbete. Athina Rachel Tsangari (film: ”Attenberg”) och Nikos Grammatikus (film: ”The King”) är namn att lägga på minnet.

  Att krisen kan skärpa kreativiteten och skaparförmågan är ett fenomen som Nicos Panayotopoulos känner igen sedan tidigare.

Theodorakis under juntan

Han berättar hur den grekiske tonsättaren Mikis Theodorakis hölls instängd av militärjuntan i slutet av 1960- och början av 1970-talet. De som övervakade honom hörde honom enbart skriva och spela oförarglig grekisk schlagermusik. Men i all hemlighet komponerade han samtidigt under tiden i husarrest sina mest framstående musikstycken i protest mot diktaturen.

  - Han spelade in dem på kassettband, rullade ihop banden så att de liknade små knappar som han fäste på sin dotters kappa och smugglade sedan ut dem förbi vakterna.

  Theodorakis musik gav folket hopp.

  Kanske kan den ekonomiska krisen ge den grekiska kulturen ett lyft.

  Samtidigt är det ett faktum att museer och kulturinstitutioner i Aten tvingas dra ned på öppettiderna, eller stänga helt. Den grekiska staten satsar istället allt på att hålla det nya Akropolismuseet i Makrigiani öppet. Museet stod klart 2009, ligger vid foten av Akropolis, och är delvis byggt över utgrävningar som man kan se under plexiglasgolvet. Museet är utformat efter Parthenontemplet och man kan följa hela den enorma byggnaden runt, kolonn efter kolonn.   

Miljardinvesteringar

Det nya Akropolismuseet är en av flera mångmiljoninvesteringar som Grekland gjort under 2000-talet. Inför OS 2004 genomfördes gigantiska satsningar på infrastrukturen med metrolinjer och stationer, på idrottsanläggningar, gågator och promenadstråk vid utgrävningar.

  De arkeologiska utgrävningarna som hela centrala Aten genomsyras av står stilla. Enbart i några fall, där utländska finansiärer medverkar, pågår det något arbete.

  Självklart tynger notan från OS i Aten fortfarande den grekiska ekonomin, men det som gjorts har åtminstone förbättrat och förenklat för de turistströmmar som myndigheterna hoppas ska bidra till ett snart tillfrisknande.

Fix aldrig färdigt

Samtidigt finns det sådant som ständigt skjuts på framtiden. Atens museum för modern konst ska rymmas i de gamla fabrikslokalerna för bryggeriet Fix.

  Nicos Panayotopolous minns inte när man rev ut bryggeriets innandöme, men nu är det ett antal år som bygget stått fullkomligt stilla.

  Det ser ut som ett halvfärdigt parkeringshus.

  - Något konsortium lämnade lägsta anbudet, men kunde inte klara av det. Nya upphandlingar, nya kontrakt, och nya misslyckanden. Så har det fortsatt. Det är så grekiskt alltihop, säger han och ler.





(Kristianstadsbladet 20110929)