Jag fortsätter kartläggningen av vadarna som passerar på sin höstflygning söderut. I går trodde jag att det var den sibiriska tundrapiparen som gjorde ett besök... tills han lyfte på vingarna och visade svarta fläcken, då förstod jag (i alla fall då jag senare studerade litteraturen) att det ju var en kustpipare. Eller en - flera! Kustpiparen häckar inte i Sverige utan håller till på den ryska ishavskusten, så det är spännande att se dem. En av dem hade stadigt sällskap med en kustsnäppa, och kanske har dom hängt ihop sen de stora vidderna i norr. Myrspovarna, som ska vara Sveriges ovanligaste spov, fortsätter att springa runt i strandkanten och köra ned sin långa näbb i sanden. Och minken höll sig framme...

Kustpipare.



Kustsnäppa och kustpipare.



Kustsnäppa och kustpipare.



Mink.