Försommarens resa gick till den skotska ögruppen St Kilda, en bit utanför Yttre Hebriderna, i Atlanten. Vi hade turen att få excellent väder och njöt av tre dagar på huvudön Hirta. St Kilda hade en fast befolkning fram till 1930 då öborna evakuerades på egen begäran.

Fram tills dess hade ön varit bebodd under minst tusen år. Ingen vet egentligen om vikingarna var först eller om det redan fanns folk på öarna då vikingarna kom. De levde av fåglar, höll får och bedrev ett blygsamt jordbruk. I takt med tidens globalisering vid förra sekelskiftet ökade utbytet mellan fastlandet och St Kilda och framförallt de yngre öborna fick upp ögonen för en helt annan värld än den isolerade och hårda tillvaro de själva levde i.

 

På Youtube hittade jag en helt underbar gammal film om bl.a. fågeljakten på ön. Jag som gått längs klippbranterna, anfallits av storlabbar och närmast fått svindel då jag sett ut över kanterna kan inte annat än förskräckas av mannen på slutet av filmen som klättrat upp med en nysnarad stormfågel. Det är inte klättringen som får nerverna i dallring, det är sättet han står på yttersta kanten med ryggen mot stupet, och samtidigt jonglerar med den snarade fågeln. God balans där!

 

 

 

Hela historien kan du läsa i ett reportage i ett kommande nummer av Populär Historia. När det väl har publicerats återkommer jag med fler berättelser från min resa till St Kilda.