I dag har vi varit på utfärd. Vi hyrde taxi o chaufför och gav oss iväg drygt tolv mil söderut från Pondicherry. I och för sig mäter man inte avstånden i kilometer utan i tid. Det tog drygt tre timmar dit. Den indiska trafiken är terrible, som vi säger här i Pondy. Men utan valium och whisky, med en klase bananer och två liter vatten tog vi Gud i hågen och vår chaufför Kuman i handen och drog söderut till Tharangambadi, eller Trankebar.

Då hade vi först tvingats väcka hotellets nattvakt som sov inrullad i en filt på ett av restaurangens största bord! Vi ville nämligen ut och se soluppgången över Indiska Oceanen.

 

Till Trankebar kom Helsingborgaren Ove Giedde 1620 med kongens skib och etablerade en dansk handelspost eller koloni till Christian IV:s förnöjelse. Fortet som byggdes på Oves order är still standing även om den fattiga lilla fiskarbyn förlorade 400 av sina 5000 invånare under tsunamin 2004.

 

 

 

Shankar tog hand om oss, visade runt och avslutade med att plocka fram sin myntsamling med danska småmynt från Trankebar. Då hade han dessförinnan pillat upp en flisa blåmålat porslin ur sanden och konstaterat:

- Danskt porslin!

 

 

Danskarna var kolonialister i Indien till 1845 innan de sålde rubbet till britterna. Vi överlevde också hemfärden med taxin, men indisk trafik, stad eller land, kan inte beskrivas. Den ska upplevas. Eller ska den?