Det passar väl utmärkt så här på annandag jul att ge tionde - rapporten från Indien, alltså.

Det blev nattbuss från Pondicherry till Ernakulam, som är fastlandsdelen av Kochi, eller Cochin, på själva julnatten. Stjärnorna gnistra och änglarna sjöngo.

Verkligheten var något annorlunda. Parveen Travels hette bolaget som, förvisso till en relativt låg kostnad, fraktade oss tvärs den indiska subkontinenten från Pondy till Kochi. Att sätena var fällbara, att man fick filt och kudde, kex och vatten, var bussens fördelar. Den största nackdelen var nog också att sätena var fällbara. Jag vecklade ihop mig i färdigställning och sedan sköt Ellen in mig sidledes på min plats då framförvarande passagerare praktiskt taget hade huvudet i mitt knä. Under tolv timmar flyttade jag fötterna någon centimeter åt endera ena, endera andra hållet.

Toalett var bussen inte utrustad med. Say no more.

 

Hotellet i Ernakulam är bra.

I Fort Cochin är det trevligt och betydligt mycket mer turister än på andra platser vi har varit. Det pratas svenska, danska, norska och franska på gatorna. Försäljarna är mindre blyga.

 

Juldagskvälllen träffade vi en gammal vän till Ellen, Martin och hans Katarina, som också var på resa och just nu var i Kochi. Riktigt trevligt. Och eftersom alla känner alla så är det nog så att Martins pappa haft mina barn i skolan...

Det blev en juldagsmiddag med kyckling, fiskspett, friterade lökringar och lite annat smått och gott.

 

 

 

I dag har vi tagit färjan till Fort Cochin och njuter några dagar innan vi reser söderut. Vi fick lite tips på strandhotell och trevliga ställen av Martin och Katarina och satsar nog på ett knippe lazy days innan vi flyger hem, någon gång nästa år.

 

Slutligen - den fina Bollywoodklockan jag köpte i Mamallapuram för tolv kronor stannade efter tre dygn och visade sig vara en engångsklocka. Det går inte att byta batteri. Men vem behöver klocka här?

 

 

 

Julefint i Fort Cochi.