Den gröna giftormen
Den av mina böcker som levat längst är utan tvekan boken om Kongo-Nisse. Boken om de svenskar som sökte sig till tjänstgöring i den brutala och rasistiska organisation som styrde ett av Afrikas rikaste länder - Kongo. Jag hittade namnen på drygt 500 svenskar, men uppskattar att det rörde sig om minst tusen svenskar som tjänstgjorde i Leopold II:s terrorapparat.
Många är vi således som har haft en anfader, en släkting, som var där - i Mörkrets hjärta.
En del hör av sig och köper boken och skriver några rader. Det är trevligt. Men vi får aldrig glömma att det inte handlar om något romantiskt upptäcktsresandeäventyr som de som reste ut fick vara med om.
Det var människans lägsta instinkter som väcktes till liv därute. Det var ondska som styrde i ett perfekt pennalistiskt system, från palatsbyggarna i toppen till den shanghajade haussasoldaten längst därnere. Piskan blev moroten.
För några år sedan hörde en entusiastisk läsare av sig. Han hade hittat spår efter en släkting på en särdeles intressant websida, som jag tyvärr inte hade tillgång till då jag skrev boken. Det var en sida där den infödda befolkningens smeknamn på de vita kolonisatörerna redovisades. Nu minns jag inte det afrikanska namnet, men det fanns en fransk översättning. Min läsare meddelade stolt att släktingen hade kallats: Le serpent venimeux vert.
Med tanke på tonfallet i hans epostmeddelande är jag nästan säker på att han inte var kunnig i franska. Hans släkting kallades nämligen av byborna där han tjänstgjorde för - den gröna giftormen.
Jag har nyligen läst Nobelpristagaren Vargas Llosas alldeles utmärkta biografi över Roger Casement, Keltens dröm, och än en gång kastats tillbaka till förra sekelskiftets apokalyptiska tillvaro, tiden då det vita Europa genom kolonialisering och förslavande av andra folk grundlade sina rikedomar. Glöm inte, att oavsett vad läroböckerna i historia skriver - vi var med!
Jag har ett litet restlager av min bok Detta fredliga uppdrag - om 522 svenskar i terrorns Kongo kvar, och skickar ett ex för 150 SEK inkl frakt och moms.
Många är vi således som har haft en anfader, en släkting, som var där - i Mörkrets hjärta.
En del hör av sig och köper boken och skriver några rader. Det är trevligt. Men vi får aldrig glömma att det inte handlar om något romantiskt upptäcktsresandeäventyr som de som reste ut fick vara med om.
Det var människans lägsta instinkter som väcktes till liv därute. Det var ondska som styrde i ett perfekt pennalistiskt system, från palatsbyggarna i toppen till den shanghajade haussasoldaten längst därnere. Piskan blev moroten.
För några år sedan hörde en entusiastisk läsare av sig. Han hade hittat spår efter en släkting på en särdeles intressant websida, som jag tyvärr inte hade tillgång till då jag skrev boken. Det var en sida där den infödda befolkningens smeknamn på de vita kolonisatörerna redovisades. Nu minns jag inte det afrikanska namnet, men det fanns en fransk översättning. Min läsare meddelade stolt att släktingen hade kallats: Le serpent venimeux vert.
Med tanke på tonfallet i hans epostmeddelande är jag nästan säker på att han inte var kunnig i franska. Hans släkting kallades nämligen av byborna där han tjänstgjorde för - den gröna giftormen.
Jag har nyligen läst Nobelpristagaren Vargas Llosas alldeles utmärkta biografi över Roger Casement, Keltens dröm, och än en gång kastats tillbaka till förra sekelskiftets apokalyptiska tillvaro, tiden då det vita Europa genom kolonialisering och förslavande av andra folk grundlade sina rikedomar. Glöm inte, att oavsett vad läroböckerna i historia skriver - vi var med!
Jag har ett litet restlager av min bok Detta fredliga uppdrag - om 522 svenskar i terrorns Kongo kvar, och skickar ett ex för 150 SEK inkl frakt och moms.
Kommentarer
Trackback
