Recension: Lee Child

Dold identitet
Lee Child
(Övers. Anders Bellis)
Damm Förlag


 Jack Reacher hamnar i den lilla staden Carter Crossing i Mississippi som domineras av en stor arméförläggning. Det är 1997. Reacher tjänstgör som militärpolis och åker till Mississippi för att ta reda på om det är någon på basen som är skyldig till mordet på en ung kvinna. Han startar en parallell utredning jämte den lokala sheriffen, Elisabeth Deveraux, en ”spektakulärt vacker” kvinna alldeles lagom yngre än 47-åringen Reacher.
  Fler offer upptäcks, ett lokalt white trash-gäng stör vår hjälte och arméledningen försöker sätta käppar i hjulet för honom.
  Han fixar skivan.
  Det är inget snack utan att romanerna om Jack Reacher är en sorts grabbsnusk, historier som hade passat utmärkt som följetong i 60- och 70-talets Lektyr och FIB/Aktuellt, med björnstarka karlar, blodiga slagsmål, detaljerade vapenbeskrivningar och som sagt ”spektakulärt vackra” kvinnor.
  Samtidigt gör Child ett gott hantverk. Korta kapitel med tydliga cliffhangers, ett rakt och enkelt språk – och: som den engelsman han är, ser han på USA med europeiska ögon. Han genomskådar det amerikanska samhället och lyfter brister och avarter som en infödd författare kanske inte gjort.
  Grabbsnusk jo, men jag har plöjt elva av de sexton böckerna i serien och uppskattat underhållningen. Så även nu. Ändå är soppan här i tunnaste laget. (Kristianstadsbladet 20120724)



Lee Child, Göteborg 2005


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0