Kullamannen och SKÅNES HISTORIA

I boken SKÅNES HISTORIA - från Ales stenar till Öresundsbron, en odyssé över den skånska prärien, i skogsbygder och över åsarna så handlar bokstaven K om KULLAMANNEN.
 
På en resa mellan Göteborg och Ystad i daq, tisdag, gjorde jag en avstickare till Kullaberg för att insupa miljön; dofterna, ljuden och färgerna från Kullaberg, frammana Kullamannen och känna historia och myt blandas med verklighet.
Jag trampade över berget, gled över rötter och mossgröna stenar, lätta fötter och spända muskler tills jag hörde hamrandet och kunde urskilja Lars Vilks och hans säkerhetsmän. Konstnären spikade och säkerhetsmännen stod vid vars sin sida och tittade på. Han byggde på drottningen av Ladoniens tron, som hade förstörts i en höststorm. Resterna låg uppspolade bland stenblocken strax bakom.
 
 
 
 
Lars Vilks informerades om boken SKÅNES HISTORIA - från Ales stenar till Öresundsbron, och han gav sin välsignelse åt kapitlet om Kullamannen, även om jag uppfattade en viss tveksamhet från hans sida. Du som följer bloggen får nu här hela avsnittet om K som i KULLAMANNEN ur boken.
 
Boken ges ut den 13 november. Första release är på Biografteatern Scala i Ystad och den 15 november på Regionmuseet i Kristianstad. Den kommer sedan att finnas i bokhandeln. Inbunden, ca 60 sidor och ett pris i butiken på troligen 180-190 kronor. Börje Berglund har illustrerat. Fråga efter boken i bokhandeln, eller beställ direkt hos mig.
 
 

K

Kullamannen

Doktor Miller, Farbror Ludvig, fru Werner och så Harry. De skrämde upp en hel generation svenska barn och ungdomar. Suggestiva svartvita bilder i grottor och gruvor kring Kullaberg, spännande mikrofilmer och hemliga radiosändare; vem är god och vem är ond?

  Folke Mellvig skrev manus, Leif Krantz regisserade och Staffan Hallerstam lärde sig cykla. Det var 1967 och myternas Kullaberg levde upp.

  I den själländska krönikan från mitten av 1300-talet figurerar Kullamannen i historien om hur kung Valdemar Sejr föll i de djupaste tankar, och plötsligt glömde bort vad han hade tänkt. För att få reda på det sändes en riddare i sporrsträck till Kullaberg. Där bodde Thord Knutson Bonde, den synske Kullamannen. Han sade att kungen grunnat över sina söner och hur det skulle gå för dem när han var borta.  Elände och tvedräkt skulle de drabbas av, påstod Kullamannen. Så rätt han fick. Av Valdemars söner blev kung Erik mördad på Abels order, kung Abel offer i kriget mot friserna och kung Kristoffer slutligen förgiftad under nattvarden, kanske av ärkebiskopen i Lund.

  I sagorna var Kullamannen den som vaktade över sjöfarten i Öresund, fyrvaktaren som höll bålet tänt om nätterna på Kullabergs yttersta klippkant. Han bestämde vilka fartyg som skulle klara passagen i Öresund och vilka som skulle förgås, och han styrde Oslofärjan Prinsesse Margrethe rakt på klippan en vinternatt 1971. Han var också den som tog de oförsiktiga som klättrade på Kullabergs klippor.

  Håle stenar är en del av naturreservatet Kullaberg. Där står sedan 1980 drivvedskonstverket Nimis, som Lars Vilks började bygga som en hämnd på havet, då han varit nära att drunkna. Efter två år insåg Länsstyrelsen att det byggts i ett naturreservat. Svartbygge.

  Nimis är latin och betyder ”för mycket”.

  Lars Vilks har fortsatt bygga på Nimis och gjort sitt yppersta för att utmana och irritera, både byråkrater, islamister och den etablerade konstvärlden. Efter rondellhundar och Muhammedkarikatyrer ses Vilks själv som Nimis – för mycket - och flera tror sig kallade att bli denne Nimis Nemesis. Innan sista avsnittet är sänt vet ingen riktigt hur det står till i Kullamannens hus, vem som är god och vem som är ond…

 

Blixtfakta: Kullamannen var en TV-thriller som 1967 skrämde en hel generation barn och ungdomar. Kullamannen var en synsk bergsman på Kullaberg som satte fartygen på grund på 1200-talet. I dag heter Kullamannen Vilks.

 

Jag vill påminna om copyright på såväl text som bilder på bloggen!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0