Nu är det bara en natt kvar i Sverige. I morgon lyfter vi från Kastrup 1815 och via London och Sao Paulo så landar vi senare i Buenos Aires, onsdag kl 0950 lokal tid, vilket om jag räknat rätt betyder 1450 svensk tid.

Dagen har ägnats åt sista finslipningarna, några dollar till hos Forex, och så det svåraste av allt - att säga hejdå till Silverpilen, min Kawasaki Vulcan som jag nu lämnar åt Johan och Gunilla som fodervärdar under tiden som jag är på södra halvklotet.
Hojen har gått som en klocka, varit såväl på Brittiska öarna som på autobahn i halv storm och piskande regn. Nu får den den omvårdnad som den behöver och får förhoppningsvis rulla ytterligare några mil i höst och i vår.

Vi får väl se om vi hyr en hoj i B.A. och ger oss ut i Che's däcksspår över Patagonien. Man vet aldrig!

Nästa gång jag skriver blir det från San Telmo, Buenos Aires, Argentina.

För en tid sedan hade jag Arnold "Äventyraren" Wernersson från Republiken Önneköp som gäst i radiostudion. Arnold är en av initiativtagarna till den så kallade 100-klubben, alltså resenärer, globetrottrar, som besökt hundra länder eller mer därtill.
Arnold själv stod på 157. På väg mot 160 genom en resa i höst till Sao Tomé, Gabon och Ekvatorialguinea.
Men han saknade Uruguay, så eventuellt tittar dyker han upp en dag i San Telmo och söker sällskap på färjan till Montevideo eller Colonia!



Nu får vi ser hur långt jag har kvar till 100-klubben:
Sverige (räknas det?)
Danmark
Norge
Finland
Island
Estland
Lettland
Litauen
Polen
Tyskland (hm - även DDR - alltså två)
Tjeckoslovakien (åtminstone dagens Tjeckien)
Holland
Belgien
Luxembourg
England (+ Skottland o Wales)
Frankrike
Spanien
Portugal
Schweiz
Ungern
Italien (+ Vatikanstaten)
Marocko
Kanada
USA
Mexico

Hm. Rätt ynklig lista. Ska åtminstone lägga til Argentina, Chile, Uruguay, Paraguay och Brasilien det kommande året.

Likt Christer Fuglesang har nu nedräkningen för vår resa påbörjats. Det är NIO nu. Nio dagar kvar till take-off från Copenhagen Airport Kastrup, via Heathrow, London och Sao Paulo, Brasilien till Ezeiza, eller som den också kallas Pistarini i Buenos Aires.
Nio dagar fulla av flyttkartonger, avsked och packning.
Vad ska man ha med sig? Hur mycket kläder behövs det? Elektronik (pc, kamera, dvdkamera, bandspelare, mikrofon, m.m) - hur ska den packas?
Den senaste veckan har jag ägnat åt att flytta. Låda efter låda, Kvantumkasse efter Kvantumkasse. Cirka 45 kassar med böcker blev det till slut. Pinaler. Nu vet jag inte längre var jag har vad.
Det börjar eka tomt i lägenheten.
Kvar finns de stora sakerna. Lilla soffan, sex bokhyllor, Hästen och röda fåtöljen. En del möbler lämnar jag till den nye bostadsrättsinnehavaren, som t.ex. tjock-TV:n.
Och jag har faktiskt bokat Citypigorna i Kristianstad för att ta hand om städningen.




I övrigt:
Ambassaden har ännu inte gjort klartecken med visat. Har lärt mig mañana.
Dollarn är på väg under sju kronor.
ByT Argentina har satts i arbete med att hitta ny lägenhet till oss från 1 nov. Vi har redan fått flera förslag.

Ibland tror man inte att det är sant. Det är ju jag och grabben, nittonårige Hjalmar (egen blogg här) som åker till Argentina för att leva som invandrare ett tag.
Att jag ska skriva, idéerna hopar sig, är ju mitt sätt att bidra till min försörjning. Men vad ska grabben göra?
För en tid sedan hittade han ett jobb i Buenos Aires, via, tro det eller ej, arbetsförmedlingen! Ett telemarketingjobb med inriktning på svenska o norska marknaden. Det går alltså ut på att sitta i B.A. och ringa till Sverige och Norge. Visst är världen liten?

På onsdag får han besked om han får jobbet. Kan tänka att det är attraktivt och att många har sökt. Men chansen borde finnas. Och det hade ju varit fantastiskt om det gick i lås. Återkommer i ärendet.

När jag nu flyttar blir jag utan TV-apparat och därför slog jag en signal till Radiotjänst i Kiruna. Jag vill inte betala licens för nått jag inte brukar. Inga problem alls. Kasta fakturan så skickar vi en ny och avslutar. Tack för det Radiotjänst. Trevligt bemötande och allt.

Dessutom värmer solen och dollarn sjunker.

När det är en månad kvar kan innan avresa kan vi konstatera att:
- visumet inte kommit än,
- dollarn sjunker rejält (nu 7.20),
- nya resväskor är införskaffade,
- svininfluensan inte drabbat oss än,
- ipoden börjar bli tjock av ny svensk musik,
- vi planerat och pratat om resan under så lång tid att vi möter folk på stan som undrar om vi redan är hemma igen,
- två wc-rullar är kvar, räcker de en månad?
- pocketböcker inköpta för resan (Björn Kumm "Che", Plura Jonssons "Resa genom ensamheten" och Leif Davidsen "De goda systrarna",
- tiden går snabbt nu.