Dold identitet
Lee Child
(Övers. Anders Bellis)
Damm Förlag

 Jack Reacher hamnar i den lilla staden Carter Crossing i Mississippi som domineras av en stor arméförläggning. Det är 1997. Reacher tjänstgör som militärpolis och åker till Mississippi för att ta reda på om det är någon på basen som är skyldig till mordet på en ung kvinna. Han startar en parallell utredning jämte den lokala sheriffen, Elisabeth Deveraux, en ”spektakulärt vacker” kvinna alldeles lagom yngre än 47-åringen Reacher.
  Fler offer upptäcks, ett lokalt white trash-gäng stör vår hjälte och arméledningen försöker sätta käppar i hjulet för honom.
  Han fixar skivan.
  Det är inget snack utan att romanerna om Jack Reacher är en sorts grabbsnusk, historier som hade passat utmärkt som följetong i 60- och 70-talets Lektyr och FIB/Aktuellt, med björnstarka karlar, blodiga slagsmål, detaljerade vapenbeskrivningar och som sagt ”spektakulärt vackra” kvinnor.
  Samtidigt gör Child ett gott hantverk. Korta kapitel med tydliga cliffhangers, ett rakt och enkelt språk – och: som den engelsman han är, ser han på USA med europeiska ögon. Han genomskådar det amerikanska samhället och lyfter brister och avarter som en infödd författare kanske inte gjort.
  Grabbsnusk jo, men jag har plöjt elva av de sexton böckerna i serien och uppskattat underhållningen. Så även nu. Ändå är soppan här i tunnaste laget. (Kristianstadsbladet 20120724)

Lee Child, Göteborg 2005

Efter min dotters bröllop i Abbekås har det dröjt sig kvar några tärnor...

Fisktärna



Kentsk tärna

Whisky Blues - kriminalromanen som jag har skrivit tillsammans med Börje Berglund kan med din hjälp få nytt liv. Boken börjar ta slut hos förlaget, men den kan komma att ges ut som ljudbok på Storytel. Just nu pågår en omröstning bland tio böcker där de två som samlar flest röster ges ut.

Du kan hjälpa till att göra Whisky Blues som ljudbok genom att gå in här och rösta. Storytel är ledande utgivare av ljudböcker i Sverige.

Röstningen pågår till mitten av augusti. Gör också din röst hörd! Tack för allt stöd.

Till Storytels sida!

Och här bjuder jag på ett litet stycke ur Whisky Blues:

   - Onkel?
   Oliver Campbell blev förvånad då han hörde att det var hans morbror som ringt upp honom. Samtidigt blev han glad över att han fick en möjlighet att tacka honom för att han gett honom chansen till jobbet i Pitlochry. Han visste att hans morbror hade vidsträckta kontakter och att det var via dem som Oliver hade fått det här drömjobbet.
   - Jo, jag har det bra. Jag trivs alldeles utmärkt, tack.
   Oliver nästan bockade där han stod i hallen med telefonluren i handen.
    Hans morbror tog till orda:
    - Oliver. Det finns en liten tjänst du skulle kunna göra mig och några av mina vänner. Har du hört talas om MacMillans Whisky Distillery i Pitlochry?
   - Jo, men självklart. Det är en av whiskyfabrikerna som finns här i stan. Men jag ska ärligen säga att jag känner bättre till ett annat, Edradour. Jag har till och med smakat deras maltwhisky. Fergus som jag bor hos, ja det var han som svarade då morbror ringde, han brukar bjuda mig på en whisky från Edradour på...
   Rösten i luren avbröt:
   - Nu är det MacMillan Distillery som jag och mina affärsbekanta är intresserade av. Inte Edradour. Lyssna nu noga på vad jag har att berätta.... (forts.)

Författaren och Whisky Blues vid Edradour i Pitlochry där en del av handlingen utspelar sig!

Torsdag och fredag ocksaå, så är hela veckan samlad. Några ovanliga änder identifierade jag vid hemkomsten som troligen unga gravänder. Annars intet nytt att berätta om. En enstaka större strandpipare och så mängder av kärrsnäppor och en del drillsnäppor. Någon enstaka kustsnäppa - ser du den?

Kustsnäppa och kärrsnäppor



Kärrsnäppa



Större strandpipare



Unga gravänder

Småsnäppan var den nya vadaren utanför Lilleskog i Ystad i måndags, då också åtta myrspovar traskade kring på sandstranden och grävde med sina långa näbbar.
Tisdag var det två myrspovar kvar, men då var det istället en mindre flock kentska tärnor som visade upp sig. Den kentska tärnan ser rätt kul ut nu då den faktiskt håller på att ställa om till vinterdräkt (!).
Onsdag, idag, var det en udda trio kompisar som spatserade omkring i tången och letade godsaker. Det var en rödbena, en roskarl och en kustsnäppa och de höll ihop hela tiden. När jag slutligen skrämde dem for de iväg som raketer rakt ut med kurs mot Rügen... Onsdag var en myrspov kvar.

Kentska tärnor i regn

Kärrsnäppa



Kustsnäppa, rödbena och roskarl



Myrspov

Inte har det varit mycket sommar inte. Och nu ger sig flyttfåglarna i väg söderut. På min dagliga tur längs Ystadkusten, förbi reningsverket och bort mot Lilleskog kunde jag konstatera att en del av vadarna pausar, äter lite och väntar på goda vindar innan de ger sig vidare söderut. En frisk sydvästan höll dem kvar ytterligare en stund i Skåne. Alla bilder från 15 och 16 juli 2012.

Kärrsnäppa



Kärrsnäppa



Småsnäppa



Drillsnäppa



Myrspov



Myrspov

Lånade bil med radio, lyssnade på P4 Extra då jag körde hem. Hörde kriminalförfattaren Håkan Östlundh tvärsäkert uttala sig att de författare som påstår att deras karaktärer till en del lever sitt eget liv under skrivprocessen "enbart pratar trams".
På mig låter det som om Östlundh har dålig fantasi.

Så jag slår bland mina recensioner och ser att jag recenserade Östlundhs "Terror" för några år sedan, och käckt klämde i med ett slut så här:

"...Det är inte så att han inte skickligt väver sin intrig. Det är inte så att persongalleriet känns obekvämt eller orealistiskt och det är inte heller så att det saknas en viss spänning. Boken är också onekligen lättläst.
Men det känns som om Håkan Östlundh alltför noga har studerat mallen för hur en spänningsroman ska se ut. Och hur han arbetat intensivt för att göra allting precis rätt. Resultatet blir att jag upplever boken som opersonlig och endimensionell och den når inte riktigt fram. Till mig i alla fall."

Håkan Östlundh har av andra recensenter fått fina recensioner för flera av sina böcker. Han skriver om polisen Fredrik Broman hos Visbypolisen. Gotland alltså.

Är det svårt med fantasin på Gotland?

Texten är hämtad ur Magasin Kristianstad våren 2012.

Nycklar försvinner, dörrar slår, fotsteg går och lampor tänds och släcks utan orsak.
  Nu undrar alla om det är förre handlaren Borg, som spökar på Turistbyrån i Borgmästaregården vid Stora Torg i Kristianstad, och i så fall varför. 

Många som under senare år har jobbat i huset, en av Kristianstads äldsta byggnader, kan berätta om märkliga ting som inträffat. Men det var först i fjol somras, då The Playtones skulle spela på Stora Torg, som spöket visade sig!
 Flera ögonvittnen var med då orkesterns gitarrist, Andreas Carlsson, fick en upplevelse utöver det vanliga. När bandet skulle klä om till scenkläder i ett rum i huset och ladda inför kvällens konsert dök det upp en okänd man.
  - Efter ett tag så märkte jag att det fanns någon annan i rummet. En äldre man i min egen längd. Han ville att jag skulle kolla upp en sak på vinden, berättar Andreas Carlsson.
  - Han drog mig bort mot en hörna. Han kallade det ”sin hörna”.
  Ingen annan av de närvarande såg mannen.
  - Det var en jättestark känsla, säger Andreas Carlsson. 

Han blev inte orolig.  Andreas har så långt tillbaka han kan minnas haft upplevelser av att ha sett, eller fått förnimmelser av, personer som ingen annan märkt av.
  - Ibland kan det vara starka syner, ibland bara konturer eller skuggor och ibland blir det bara en bild i huvudet, säger han.
  Rädd har han aldrig varit vid sina möten. Möjligen var han lite orolig då han var liten, berättar han, eftersom han då inte visste vad det handlade om. I dag är han van vid sina syner, som han säger att han har i stort sett varje dag.
  Tillbaka till Borgmästaregården i Kristianstad.
  Eva Richter jobbade på festivalkontoret i anslutning till Turistbyrån. Hon var med då Andreas Carlsson mötte spöket.
  - Han berättade att det var en man som var klädd ungefär som om han levde på 1940- eller 50-talet. Han hade skepparkrans. Hans namn började på B, berättar hon. 

Denne okände herr B var väldigt angelägen att man kollade upp någonting på loftet som, enligt hans mening, inte var bra.
  - Jag drogs bort mot en lucka i taket, säger Andreas Carlsson.
  En lucka som ingen av de som jobbade i huset ens hade noterat tidigare. Claes Sandén, som är projektledare för Spirit of Food och i flera år haft sitt kontor i Borgmästaregården, berättar:
  - Jag har städat och röjt här massor av gånger. Ändå har jag inte sett den här luckan förrän Andreas Carlsson visade den.
  En stege hämtades fram, men Andreas hade glittriga scenkläder och ville av naturliga skäl inte ge sig upp bland taknockar och isoleringsmassa på en dammig och smutsig krypvind. Eva Richters klätterviga och modiga son Johan fick uppdraget. Han kröp upp, för att kunna se vad det var som den okände vålnaden herr B ville uppmärksamma dem på. Han hittade ingenting som inte var bra, ingenting som borde bekymra herr B.
  - Det enda han såg var en tegelmur som hade murats ihop på ett mycket besynnerligt sätt, säger Eva Richter. 

 Bild: Anders Pålsson

Hon tog upp saken på ett morgonmöte dagen efter, trots att det fanns en stor portion skepsis gentemot mötet med spöket.
  - Vi ville inte chansa, säger Eva Richter.
  Hon fortsätter:
  - Var det så att det var någonting som inte var bra på vinden, så tyckte vi att det skulle utredas. Det är ju inte många år sedan vi hade en förfärlig kvartersbrand vid Lilla Torg, som spred sig snabbt på grund av dåliga brandväggar. Vi tog kontakt med Räddningstjänsten.
  Brandingenjör Anders Pålsson tog sig upp på vinden.
  Han kunde inte se att det behövde göras något särskilt för brandsäkerheten på loftet på Borgmästaregården. Det han såg var helt OK.
  Förutom en sak.
  - Det var en väldigt märklig tegelmur. Kanske en murare som hade lekt. Jag vet inte.
  - Om det fanns något där under, eller så, vet jag ju inte, säger han. 

Borgmästaregården är en av Kristianstads absolut äldsta byggnader och den finns omnämnd redan åren omedelbart efter Kristianstads grundande 1614. 
  Huset kallas för Borgmästaregården då det var en av stadens första borgmästare, Jörgen Hansen, som lät uppföra det. Sedan dess har det byggts om och till i ett antal olika omgångar. I slutet av 1700-talet köpte handlaren Salomon Friedrich Cedergren huset och 1811-1812 flyttade generalen Georg Carl von Döbeln in för en
tid då han blev chef för Norra Skånska Regementet. Cedergrens änka var hans hyresvärdinna.
  Men herr B då?
  Vem var det?

Jo, 1895 gör en herr B entré. Han heter Per Jönsson Borg och köper fastigheten och förvandlar den till speceriaffär. Butiken kallar han ”Borgs Hörna”. Notera att vålnaden som Andreas Carlsson mötte pratade om just ”sin hörna”.
  Per Jönsson Borg blir en aktad profil i hemstaden, tituleras vicekonsul och tar plats i Skånska Yllefabrikens styrelse. Han är född 1867 och avlider 76 år gammal, 1943. Per Jönsson Borg är begravd på kyrkogården i Skepparslöv.
  Exakt vad det var som Per Jönsson Borg ville berätta om, från vinden på Borgmästaregården vet varken Andreas Carlsson eller Eva Richter. Men när han väl hade uppmärksammat dem på hur det såg ut däruppe, så verkade han nöjd.
  - Ja, förutom att det stod en del flaggor och vimplar och grejor i ett hörn av lokalen som han ville att vi skulle ta bort, så det gjorde vi också, säger Eva Richter.
  När Anci Ostenfeld på Turistbyrån vek ihop och plockade undan flaggorna hörde hon ett ljud av lättnad från bortre delen av rummet. Det fanns ingen där!

Claes Sandén berättar att han under sina år i Borgmästaregården fick åtskilliga bevis på att någon spökade i huset. Han berättar hur dörrar plötsligt smällde igen, trots att det inte var det minsta tvärdrag. Han hörde steg på vindsvåningen, framförallt i den där hörnan som Andreas Carlsson pekade ut.
  - En tidig morgon då jag var på jobbet före klockan sju hörde jag steg däruppe och gick ut på gatan för att se om jag kunde se något på ovanvåningen. Då var ljuset tänt däruppe, berättar Claes Sandén.
  Tillsammans med en arbetskamrat gick han en stund senare upp på vinden. Då var det tyst och släckt.
  Än idag får personalen på Turistbyrån i Kristianstad små varsel från spöket. Anci Ostenfeld:
  - Det försvann en nyckel som vi hade på ett hemligt gömställe. Den var borta i två veckor innan den plötsligt låg där den skulle igen.
  I skrivande stund är nyckeln mystiskt borta igen.