I morse fick jag ett mail från en gammal arbetskamrat - herr Holm. Han är numera en glad globetrottande pensionär och meddelade att han och hustrun planerade att tillbringa vintern (alias sommaren)  i Mar del Plata, cirka 35 mil söder om Buenos Aires. Roligt. Det blir tillfällen att återknyta bekantskapen med herr Holm efter så många år.

Mar del Plata är en betydande turiststad - inte minst för los porteños själv - och skryter med en tio kilometer lång badstrand. Det finns också casino och småbåtshamn.

30 minuter med flyg från B.A. Fem timmar med tåg.

Alla medelålders minneskonstnärer minns att rubriken är den gamla slogan som Linje 2 använde i kärnkraftsomröstningen. Den passar rätt bra på in det jag håller på med just nu inför resan. Vad ska kastas? Vad ska sparas? Vad ska tas med?
En runda till soptippen har det blivit. En stor jäkla skinnsoffa och en säng. Till Nosaby IF:s loppmarknad har jag kört lite andra möbler, några bord, en bokhylla och lite annat. Det börjar tunna ut i lägenheten.

Men hemma på hyllan stod också pärlan, min Eddystone 670-A, en gammal båtradio för att kunna lyssna på kortvåg. Hur skulle jag göra med den?

Det löste sig alldeles utmärkt. Jag försökte för några år sedan att sälja den på en annonssida på nätet. Fick ett seriöst svar från en vän i gamla Radioklubben Tellus i Mölndal. Men det blev aldrig affär. Alldeles som av en händelse hörde han av sig för en vecka sedan och undrade om jag hade den gamla Eddyn kvar.
Så i fredags hämtade han den och for iväg igen för att införliva den i sin samling av just gamla Eddystonar. Han lär ha ett halvdussin redan.
Eddystone är en klassisk brittisk radioapparat. Namnet kommer av revet Eddystone Rocks på sydkusten och på radions logga finns fyren vid Eddystone.
Att lyssna på kortvåg var spännande under 1970- och 80-talet. Men det var en hobby, en sysselsättning som försvann i och med internets framväxande. Varför lyssna på knaster och störningar när du idag kan plocka in vilken radiostation du vill i hela världen med full kvalitet?
Men att höra Argentina var förhållandevis enkelt. RAE eller Radio Argentina al Exterior hördes regelbundet med program på såväl engelska som spanska. Ett särskilt program för de utländska lyssnarna leddes av Gabriel Ivan Barrera och han ska jag se om jag kan träffa på i B.A.



På kortvågen fanns också Radio El Mundo, Radio Continental, Radio Belgrano och Radio Splendid från Argentina. Även på mellanvåg kunde med jämna mellanrum, bra antenner och fina mottagningsförhållanden höras argentinsk radio.

Gustav V:s son Wilhelm som gifte sig med ryska Anna Pawlowna, blev far till greve Lennart på Mainau, och bodde som hertig av Södermanland på Stenhammar utanför Flen tillbringade en hel del tid som upptäckare och resenär. Bland annat var han i Centralafrika i mitten av 1920-talet.

Och så var han i Argentina strax efter kriget och sökte spåren efter den röda jordens svenskar, vilket han också skrev en bok om.
Boken känns så betydelsefull för mig att jag sannolikt försöker peta in den i packningen då jag åker.

Om los porteños, buenos airesborna, skriver han något annorlunda jämfört med Harry Martinson. Men det är klart att en pengalös eldare på ett fraktfartyg och en prins har olika referensramar. Så här skriver Wilhelm Bernadotte om buenos airesbon:

"Hans sinne för takt och yttre anständighet förlänar honom ett drag av prydhet, vitt olikt temperamentet bakom den lugna ytan. På gatan verkar han närmast indifferent, ytterligt korrekt som han är i såväl uppträdande som klädsel, och mängden av välsorterade herrekiperingar som står honom till buds övergår de flesta andra metropolers. Slarvigt riggad uppträder ingen, mån om sitt anseende, i stadens centrala delar. Sådant är hamnkvarteren förbehållet. Det är inte ens värt att en gassig högsommardag försöka gå med kavajen på armen, bruket strider mot god ton och kan leda till obehagliga kontroverser med ordningsmakten. Bättre då att svettas hur mycket som helst, eller ännu hellre byta ut tropicalen mot pyjamas. Rocken behöver inte ens vara nystruken för att tolereras..."

  Prins Wilhelm 1884-1965

Det blir både start och målgång för Dakarrallyts 30:e upplaga när det för andra gången körs i Argentina och Chile nästa år. Den 2 januari startar den 900 mil långa rallytävlingen och i mål går bilarna den 17 januari.
Rally är inte min sport, men visst är det en folkfest av enormt format som vi får möjlighet att följa på nära håll. Här finns mer om Dakar 2010.

Och så här ser sträckningen ut:

Det är så många som undrat vad vi ska göra i Argentina. Vi åker ju när hösten närmar sig Sverige. Alltså är det väl tämligen självklart vad vi ska göra. Så här ser det ut för oss den 2 september:

I sin bok "I najadernas gränd - De fyra vindarnas gata" berättar Evert Taube historien om hur den danska fru Holst skulle till barnmorskan då det var dags för förlossning och emedan hennes make, hr. Holst, befann sig på uppdrag på pampas tog unge herr Taube hand om transporten dit vilket sedermera gav upphov till ett meningsutbyte mellan herrarna Holst och Taube.
Taube fick en tillrättavisning på det här charmerande sättet:

"Señor, utgående från ovedersägligheten i rapport av den 20 dennes från eder närmaste chef distriktschefen, civilingenjör Jens Holst, har jag äran att härmed i bemärkelse av reglementsstipulerad första varning för oförsiktighet i tjänsten uttrycka min förvåning över att ni inom tjänsteområdet kallat herr Holst en knöl. Mottag uttrycken för min utmärkta högaktning."

Artighet är en dygd.

I boken "När jag var ung caballero" som Taube skrivit tillsammans med Inga-Britt Fredholm förekommer också historien, men där heter herr Holst istället Lysholm och den lille sonen som föddes vid jul kallades lille jule-jens. När Taube red hem till San Vicente efter julen kom fru Holst/Lysholm fram till Evert med en lock av sitt eget danska rödblonda hår, som ett minne av sonen (hm?), som ju ännu inte fått något eget hår.
De tidigare "knölarna" herrarna Holst/Lysholm och Taube var efter julfirandet på nytt vänner.

Herr Taube gjorde sin uppvaktning också hos fruns jungfru, den vackra Emma Morales, till vilken han diktade en serenad.

Teckningen nedan är Everts egen av fru Lysholm med jule-jens och jungfru Emma.