Du får köpa precis vad du vill på bokrean. Eller låta bli för den delen. Det här är inga tips på bra böcker eller något sånt. Detta är bara lite kort om vilka böcker jag släpade hem från årets bokrean, första dagen. Risken är att det blir fler besök i Ystads Bokhandel.

 

Sören Sommelius - Hemma i Ingenstans och underrubriken Resor till städer. Ska bli mycket spännande att läsa då Sören skriver om tio städer i världen. En av dem är Chennai i Indien som jag utforskade strax före jul, för bara två månader sedan. En annan är Helsingborg, som jag är uppväxt i - och en tredje är La Paz.

 

Gunnar Ollén - Det underbara som kom genom luften, om Sveriges Radio/TV i Malmö 1925-1975. Skånsk radio- och TV-historia. En tia i fyndlådan.

 

Tomas Bannerhed - Korparna. Augustprisvinnaren i förrfjol. Borde jag kanske ha läst tidigare, men tja, nu är den på väg mot nattygsbordet i alla fall.

 

Per-Erik Sjösten - Mäster Elias. Lokalhistoria. En biografi på Elias Nilsson som var chefredaktör på den saligen avsomnade socialdemokratiska dagstidningen Aurora i Ystad. Ska bli intressant.

 

Jacques Werup - Medan jag levde. En självbiografi av matthandlarens son från Malmö. Jacques Werup, ännu en författare i Ystad. Jag ser honom ibland sjunka ned några rader framför mig på Biografteatern Scala. Jag intervjuade Jacques första gången i samband med hans succé med Casanovas senare resor. Det måste ha varit i slutet av 1970-talet, kanske till och med 1979. Jag recenserade och skrev för Smålänningen och körde inom Lövestad och hälsade på. Då var Jacques en ung författare. Nu har han skrivit memoarerna!

 

Så här såg han ut i Lövestad när det begav sig. Jag kunde inte ta skarpa bilder ens på den tiden...

 

 

 

 

 

Förutom de här reainköpen har jag som vanligt varit ute på Bokbörsen och handlat. På väg mot Plaza de la Molina i Ystad är följande verk:

 

Åsbrink, Brita - Ludvig Nobel: "Petroleum har en lysande framtid!" Om bröderna Nobel och deras oljeimperium i Baku i Azerbajdzan.

Bäckmann, Ida - Från filare till storindustriell i Naftabolaget Bröderna Nobels tjänst; ett utdrag ur generalkonsul K. W. Hagelins memoarer. Finns det någon röd tråd, möjligen? Ida Bäckmann har jag ju sprungit på tidigare, då i Misionesprovinsen i Argentina.

Hantschel, Anton - Baku. Kampen om Kaukasus olja.

 

Bokbörsen är riktigt bra för att hitta små pärlor i litteraturen. Kolla bara här!

 

 

 

 

För fyrtio år sedan var detta STF:s raststuga och vandrarhem Romelestugan. Vi var ett gäng grabbar i yngre tonåren som hyrde stugan hela sportlovsveckan för att lyssna på radio. Långa antenntrådar löpte från stugan till flaggstången och ned om branterna.

Vi lagade maten själv, hittade en mus i proppskåpet och hade hejdundrande kuddkrig mellan de båda logementen som gick under namnen "Sovverket" och "Gasverket". Det var väldigt grabbigt. Och väldigt roligt.

 

I går orienterade jag mig tillbaka till Romelestugan för att se hur det såg ut. Det var "no more". STF-stugan hade förvandlats till "The Lodge" och de BMW'ar, Audi och stora Volvo som stod parkerade nedanför backen skvallrade om ett annat klientel i stugan. Borta var söndagarnas våffelpauser. Vid panoramafönstren längst in, vid brasan, sippades nu mousserande vin.

 

 

Jaktlag hade satt ut gula skyltar om pågående jakt över hela Romeleklint. Småjeepar for omkring på de hala skogsvägarna. Blodspår i snön visade var skadskjutet vilt hade vinglat över vägen och plumsat in mellan träden.

Jag körde hem igen.

  

Ibland kan man inte bli annat än förbannad då man läser en bok. Egentligen tänkte jag inte läsa ut den, men gjorde det ändå för att få chansen att reta upp mig helt och hållet. Och kanske lite för att se om slutet ändå knöt ihop storyn, gav någon form av sens moral eller i alla fall förklarade det märkliga och besinningslösa våld som boken beskriver.

Jag läste Denis LeHane's några år gamla Mörker, ta min hand. Och jag fattar inte grejen med perverst underhållningsvåld. Inte det minsta.

Detta är ingen recension, bara ett uttryck för ogillande. Jag har tidigare läst LeHanes Patient 67 och tyckte det var en välskriven, om än ruggig historia. Men den hade i alla fall några psykologisk-litterära grepp (som dock försvann helt i filmen Shutter Island...) som gav spänning.

Det har inte den här. Den är bara ledsam. Välkommen tillbaka när du vuxit upp LeHane. 

 

 

LeHanes böcker utspelar sig i Boston (USA:s Malmö) och den andra dagen jag gick på gatorna i Boston, september 1978, for en bil förbi med skrikande däck, en mc-polis kom efter och stoppade bilen med två skott, ett genom bakrutan och ett i höger bakdäck. När biltjuven, som det visade sig vara, lämnade bilen springande gav sig polisen på jakt efter honom in bland husen. Bilden, som togs av min luffarkompis Lars Pålsson, är från jakten på biltjuven i Boston.

 

Med förra inlägget i åtanke - Jörgen Nash brev från Ivar Lo, så kan jag inte låta bli att visa en av mina bilder på just Jörgen Nash för er. Det är en härlig sommardag i hembygdsparken i Örkelljunga och Jörgen Nash ser ut att ha precis så roligt som man ska ha om man tillbeder Homo Ludens - den lekande människan. Nästa år är det tio år sedan Jörgen avled i en lunginflammation. Jag pratade med honom på telefon knappt en vecka innan han dog. Han hade precis badat och han frös så förbannat sade han. Men han lovade att leva tills han blev hundra år. För att klara den bedriften drack han minst en liter vin om dagen, påstod han.

Det är så här jag vill minnas honom med vinglaset i handen och kamrat på ljugarbänken - i det här fallet Helmer Lång, som skulle översätta havsfrumördarens memoarer till svenska från danska. Jag väntar än...