Dollar, dollar, dollar...
Så jag traskade till banken idag och växlade in lite dollar eftersom vi måste betala hyran för vår lägenhet i San Telmo i kontanta medel - i dollar.
Under vår planeringstid för resan har dollarn hoppat mellan 5.80 och 9.40 för att nu tumla runt kring 7.65. Så jag slog till. Så får vi se vad som händer. Sannolikt sjunker nu dollarn ytterligare...
Madonna
För att fortsätta med vännen Kjell. Han var i Buenos Aires som sjöman 1952 och fick se Evita på lit-de-parade. Inspirerad skaffade jag filmen från ginza.se.
I går kväll satte jag den i dvd-apparaten och efter 52 minuter var jag så trött att ögonen gick igen. Musikaler är inte min grej. Men visst är hon grann - Madonna!
Han jagade Butch!
Parallelläsa böcker är alltid intressant. Nu har jag plöjt igenom Kjells kompis farsas skildring från Patagonien i början av 1900-talet och det visar sig att han inte bara var handelsman. Han var dessutom någon sorts poliskommissarie och hade hand om jurisdiktionen i ett litet område (stort som Skåne ungefär) i mellersta Patagonien, i provinsen Chubut.
Jäpp. Han var med och jagade de nordamerikanska stråtrövarna, som han kallar det. Den ende han nämner vid namn är en Wilson.
Läser man sedan Chatwins bok samtidigt så drar denne slutsatsen att Wilson inte var nån annan än Sundance Kid! Som alltså skulle ha slutat sina dagar vid Rio Pico i Patagonien.
Kjells kompis farsa!
Gula febern
Gula febern och hepatitsprutor. Det är vad som gäller. Gula febern har ingen jätteutbredning, men finns förvisso i norra Argentina och eftersom vi redan bokat in oss på att resa till Misiones redan i början av september så är det lika bra att försäkra sig om skydd.
Malaria finns i begränsad omfattning också det, men alla rekommendationer säger att det funkar och räcker med myggstift. Det litar vi på. Dessutom åker vi inte dit under högsommar, vilket jag tror kan spela en viss roll.
När jag var ung caballero
Gregers Antikvariat i Malmö var snabbast med att exekvera min beställning. I förrgår kom "När jag var ung caballero" av Evert Taube, eller rättare sagt av Inga-Britt Fredholm.
Det är enligt bokens omslag en bildbiografi och en försvarlig del av boken handlar om Everts tid i Argentina, vilken naturligtvis är intressant för en Argentinafarare in spe. Han berättar om tiden med att gräva diken på pampas, vara spårvagnskonduktör i Córdoba och huru han fick solsting men räddades undan gamarna av korpralen, krögaren och finsnickaren Berg som sköt gamarna med en pistol som faktiskt tillhört Evert Taube von Block på Broxvik och var våran Everts farfars fars syssling(!).
För att förgylla dessa minnen från förra seklets inledning på pampas en bild på den kända Carmencita, vilken han, och hennes släkt tillika, livligt dementerar att han skulle ha friat till. Fan tro't sa Relling.
När börsen ändå är framme
Fick rådet av Helene på Bokhyllan att också kolla bokborsen.se efter gamla böcker och där hittade jag Prins Wilhelms bok "Röda jordens svenskar" som jag bara hittade ett dedikerat ex för 1500 spänn för på antikvariat.net. Så det blev till att handla igen. 1430 kronor billigare utan prinsens kråkfötter!
Lite sena köp kan tyckas. De här böckerna skulle jag ju ha köpt i höstas och läst under långa vinterkvällar. Men bättre sent än aldrig, sade han hurtigt.
Bilden från Prins Wilhelms safari i Afrika och snodd ur boken "Bland dvärgar och gorillor". Inga prinskrumelurer i den boken, men en liten klisterlapp från Sundsvalls Högre Allmänna Läroverk som berättar att boken 1930 delades ut som premie till en värderad elev vid namn Bengt Petri. Han blev sedermera landshövding i L-län! Bengt Petri avled 2006 och överlevde därmed sitt län med jämnt tio år.
Till bokhyllan
Nu har jag surfat runt på antikvariat.net och shoppat loss. Hur ska jag hinna läsa allt? Jag kan ju inte ta med mig alla böcker till B.A. heller. Nåja. Följande blev utfallet:
Che - Björn Kumm. Tvungen att köpa trots att den är perifer i det hela.
Don Diego de la Cosas roman - Evert Taube.
Flyg till pampas - Evert Taube.
Följ med till framtidslandet - Martin Rogberg.
Erland Nordensköld, ett indianlif - Christer Lindberg.
Våren i Argentina- Poul Bjerre.
Skärvor från fyra världsdelar - Prins Wilhelm.
När jag var ung caballero - Inga-Britt Fredholm. Om Taube igen, så klart.
Den här boken "Brasilien-svenskarna" tillhör min svåger Christer vars mormor var en av de som emigrerade, men också en av de som åkte hem igen. Svenskarna som drog till Brasilien fortsatte till Misionesprovinsen i Argentina.
Mejeristen i Buenos Aires
Boken är självbiografisk och berättar om unga svenskar som jobbade i mejeribranschen i Buenos Aires. Kanske var det när jag läste den som idén om en Argentinaresa kom. I så fall har jag närt den drömmen länge. Boken kom 1934 och återutgavs av Fripress 1983.
Karlzén fick tidningen Vi:s pris 1951 och 1952 signerade han sin bok "Blå noveller" och skickade med sonen Arvid till skolan som en gåva till lärarinnan. Efter henne hamnade den hos mig via någon loppis och eftersom jag saknar bild på Karlzén så illustrerar jag inlägget med dedikationen i den boken. :-)
Vad jag ville säga är att "Vägen till paraplyet" är en charmig berättelse om ovanliga emigranter.
La Casa Rosada
Är det nån därute som vet lite mer om arkitekten Henrik Åberg? Inte han som sjunger Elvislåtar alltså. Henrik Åberg
(1841-1922), född i Linköping, var verksam i Argentina 1869-87 och tillsammans med Carl August Kihlberg från Uppsala ritade han bl.a. La Casa Rosada, regeringsbyggnaden i Buenos Aires och en del andra betydande kåkar i La Plata och Córdoba. Någon som vet vilka? Eller mer om herrarna?
La Casa Rosada
Tillbaka till Patagonien
Ja, det där med vin och sånt är inte lätt. La copa de vino - men el vino. Så klart. Jag visste det väl. OK? Vi lämna las copas och el vino för den här gången. Återkommer från Mendoza nån gång längre fram.
Patagonien. Lisa skickade en bild från ett hotell någonstans i Patagonien. Ett hotell där Butch Cassidy och Sundance Kid enligt uppgifter bodde en tid. Chatwin ifrågasätter i sin bok om verkligen de båda herrarna dog i Bolivia, som filmen och legenden gör gällande. Han tror att de fortsatte leva en tid i Argentina, att Etta Place reste hem, Sundance dödades i Rio Pico och att Butch senare reste till USA igen och levde ytterligare ett antal år, utan Pinkertons vetskap.
För övrigt är dollarn under åtta spänn nu.
Western i Södern
Vännen Kjell ringde och berättade om en kompis vars pappa hade varit äventyrare i Argentina. Bl.a. hade denne skrivit en bok om sina bedrifter, som jag nu beställt hos biblioteket. Fanns inte på antikvariat.net! Det visade sig vid lite intelligent googlande att svensken hade drivit en liten handelsbod i Patagonien i absolut närhet av Butch Cassidys och Sundance Kids gamla jaktmarker. Närhet i Patagonien handlar om då man räknar i tiotals mil, inte hundratals.
Ringar har placerats på kartan och planer tar form.
Som inspiration bjuder jag på trailern för filmen med Newman och Redford. Nästan lika bra som Sven Klangs Kvintett, vilken dock inte har ett jota med Argentina att göra.
La copa de vino!
Jajaja, visst heter det la copa de vino - una copa de vino. Vinet är feminint i spanskan. Kanske på grund av på dess vackert kärleksröda färg, eller dess förmåga att i lagom dos skänka njutning. Kanske på grund av dess svåra följder vid överkonsumtion...
I vilket fall som helst fick jag ett mail från Lisa som läst bloggen. Hon berättar att hon besökte Argentina under en månad i fjol och blev mycket förtjust. En månad var alltför kort tid.
Hon påpekar också att spanskan i Argentina inte är så lätt. De pratar ganska annorlunda jämfört med "los castellanos" i Spanien. Dessutom kan "los porteños", som invånare i Buenos Aires kallar sig, uppfattas som ganska snorkiga.
Spanskan blir säkert ett problem för mig. Mina kunskaper är, om man säger så, grunda (inte grundliga, notera skillnaden). Tre år med Elsa Nilsson på Österportsskolan satte inte så djupa spår i kunskaperna om skillnaderna i preteritum och imperfekt eller hur man komparerar bra, bättre, bäst.
Men det ordnar sig nog. Jag har trots allt begåvats med ett genuint skånskt sinnelag för att ta det som det kommer och det vore ju roligt om jag lärde mig nått på den här resan.
De snorkiga eller arroganta storstadsborna kommer jag också att bemöta med skåningens rätt att inte låta sig imponeras. Det har fungerat i Paris, Berlin, Los Angeles och Stockholm, så det går nog bra i Buenos Aires också.
Tack för mailet, Lisa, och jag hoppas att du fortsätter läsa bloggen och kanske kan tipsa mig om ett eller annat som kan vara värt att titta närmare på i B.A. eller på andra håll i Argentina. Vi kommer att ha tid och vill gärna se och uppleva det vi kan.
Varför jag illustrerar det här inlägget med ett gammalt frimärke?
Tja, kalla det för konstnärens skyldighet att väcka frågor och vidga fantasin. Att sätta saker bredvid varann som inte passar ihop, att sudda ut gränser och att acceptera det man inte förstår.
Det kan också vara så att jag tvunget ville ha en illustration och inte kunde hitta någonting annat just nu. Och tänk, bara tänk, om en filatelist hör av sig och vill köpa just det här märket för 200.000 dollar! :-)
Un copa de vino
Argentina är ett stort vinland. Och det lär vara världens största producent av ekologiska viner. Jag har senaste året hittat ett alldeles utmärkt vin på bolaget som är prisvärt. Ecologica, som finns både i flaska och bag-in-box. Ett gott vardagsvin om man luftar det en stund innan man dricker.
I helgen skruvade jag korken av en flaska La Mascota som Palumba vänligen lämnat kvar efter en pokerkväll. Det var riktigt, riktigt gott. Och det kan jag rekommendera varmt.
Annars minns man mest Mendoza Tinto från gymnasietiden som man köpte om det obligatoriska Algerie (6,25 kr flaskan) råkade vara slut. Inte riktigt jämförbart med dagens viner.
Självklart ska Mendoza och fler vindistrikt kartläggas närmare på plats.
Planekonomi
British Airways började mumla om prishöjningar, så idag betalade jag in för hela resan. Kastrup - Heathrow - Ezeiza. Vi åker alltså 1 september kl 1805 från Kastrup och landar på Ezeiza i B.A. dan efter kl 0950 lokal tid.
Hemresa är preliminärbokat till 15 maj 2010.
Eftersom jag inte har nån bild på British Airways så blir det en gammal bild från DFW Airport i Texas och en av Braniff Int'ls 747:or, som vi flög till London med en gång i tiden.
Man får passa sig
Det sägs ju att vem som helst kan bli kriminell. Jag har inte riktigt trott på det, för om man tittar på sådana där wanted-affischer så ser man ju att bara utseendet avslöjar vem som är kriminell och vem som inte är det. Men nu har det gått upp för mig, det handlar om att polisen sannolikt har ett sorts skurkfilter i sina kameror.
Alla som plåtas hos polisen får automatiskt ett utseende som påminner om någon psykopatisk massmördare från en svartvit femtiotalsfilm.
Det här kommer att synas inte minst nu när polisen fått monopol på att ta passfoton.
Ja, vad jag vill berätta är att jag knallat ned på polishögkvarteret och lagt dyra pengar på ett nytt pass som pryds av ett kort som skulle kunna föreställa en rymling från Djävulsön.
För att skydda eventuella minderåriga som läser bloggen avstår jag från att illustrera med bilden utan väljer istället ett uppslag från ett av flera gamla pass. Ynkliga stämpeln till vänster är från gränsövergången över Rio Grande, i Ciudad Juárez i Mexico och till höger viseringen till en nation som inte längre existerar - Tjeckoslovakien.
För övrigt är dollarn nu under åtta kronor!
Grönt kort?
Hm. Tvenne händelser idag.
Amex skickade sitt gröna kort till mig, så nu ska jag kunna tjäna poäng på flygresan och andra resor och skulle pengarna ta slut, kan jag alltid ta mig hem. Bra så.
Sen fick jag mail från ambassaden i Stockholm. Om jag ska ha journalistackreditering (kan nog vara bra) så krävs det en del papper och grejor att fixa. Men det ska jag försöka fixa till.
Planerna fortskrider.
Deckare från Buenos Aires
Guillermo Martínez
"Lucianas långsamma död"
(Albert Bonniers)
Övers. Manni Kössler
Två erkända författare på väg in i medelåldern och en ung studentska som de anlitar för diktamen är personerna i
argentinaren Guillermo Martínez sjunde bok som blir ett psykologiskt drama i kammarspelsanda.
Luciana tycker sig utsättas för sexuella trakasserier av den store författaren Kloster under en av deras seanser och stämmer honom, påhejad av advokat och mamma. Stämningen innebär att såväl Klosters som Lucianas liv rasar samman.
Den andre författaren i historien är berättelsens jag. Han som blir indragen i en räcka händelser som han varken förstår eller har något med att göra.
Efter stämningen sker en rad märkliga dödsfall. Kloster drabbas först, men sedan slår pendeln tillbaka och Luciana förlorar under åren nästan alla i sin närhet.
Är det bara slumpens verk?
Guillermo Martínez bygger skickligt upp en spänning kring de här frågorna. Han skriver med stark känsla för språket och intellektualiserar frågeställningen om hämnden med många referenser till litteraturen.
Boken blir en moralitet och vad som egentligen hände vet vi fortfarande inte när bokens 190 sidor är lästa.
77 grader!
Här utanför mitt fönster är det 2,2 grader Celsius, eller om du så vill 35,6 grader Fahrenheit.. Vindstilla, mulet och snarast ett kallt ingetväder.
Fallen
Istället hittade jag den här fantastiska filmen på youtube. Den får ni nöja er med.
Gerda Pehrson, Bruce Chatwin & Shakespeare
Som förberedelse inför en resa läser jag alltid på. Oavsett om det handlar om en långhelg i Budapest, som i höstas, eller en klart längre resa i tid och rum, som nu till Argentina.
I min ungdom älskade jag äventyrsboken "Djungel och guld" av Gerda Pehrson. Tyvärr har jag den inte kvar, men i ett anfall av nostalgi snappade jag åt mig "Pedrito i Paraguay" för någon krona på en sommarloppis. Den har jag ännu inte läst, men det kommer.
Nu har jag via www.antikvariat.net shoppat några andra böcker om det stora landet i söder. Bl.a. hittade jag Gerda Pehrsons bok om "Dona Ida", ett emigrantöde. Gerda Pehrson själv tillhörde svenskarna som utvandrade för hundra år sedan och via Porto Alegre i Brasilien på grund av missväxt och elände tog sig över gränsen till Argentina och grundade staden Oberá i Misiones.
Min svågers mormor var en annan i sällskapet som återvände med föräldrarna till Sverige. Göran Friborg har skrivit en bok om "Brasiliensvenskarna".
På bokhyllan finns naturligtvis "I Patagonien" av Bruce Chatwin sedan många år tillbaka. Den måste jag läsa om. Jag minns att den gjorde starkt intryck på mig då jag läste den. Av Chatwin har jag också flera gånger läst den förfärliga historien om den brasilianske slavhandlaren Silva i Benin, "Djävulen är vit", men det hör mindre hemma här. Liksom "Drömspår" om aboriginerna i den australiensiska vildmarken. En bok som är ett formidabelt försvarstal för resandet.
När Chatwin gav sig iväg till Patagonien hade han Mandelstams "Resa till Armenien" i ryggsäcken.
För att illustrera inlägget drar jag till med Shakespeare, enbart av den anledningen att jag träffade honom i våras, och att Chatwin tillbringade mycket tid i barndomen hos två mostrar i Stratford-upon-Avon. I maj gick jag i hans egna drömspår längs med Avons brinkar.
