Det finns två förklaringar till varför Uruguays huvudstad heter Montevideo - och inget av dem har med VHS, eller VCR, att göra.
Båda har däremot kopplingar till den gamle upptäckaren Magallanes, som passerade La Plataviken någon tid före mig.
Den ena förklaringen går ut på att en av de portugisiska sjömännen, en anonym matros med sjöskumspipa och eventuellt en begynnande skörbjugg, men klar i blicken, spanade in mot land och utropade:
- Monte vide eu! (Jag ser ett berg).
Den andra förklaringen är att Magallanes själv satt och kliade sig i huvudet och räknade bergen söderut från var han nu kom och kritade ned på sin karta: Monte VI de E a O (Det sjätte berget från öst till väst).
Berget heter i vilket fall som helst Cerro de Montevideo och är den kulle kring vilken staden idag vuxit upp.


           


Montevideo har 1,3 miljoner invånare - vilket är ungefär en tredjedel av landets befolkning. Det är en storstad med småstadskänsla. Vid Plaza Independencia har du gamla stan åt sydväst, med hamnen och Mercado del Puerto, och den nya stan med shoppinggatan Avenida 18 de Julio, åt nordost.

Montevideo har milslånga stränder och ett badliv inpå knutarna. Kulturen lever och vänliga människor rör sig på gator och torg. Du äter gott. Det är dyrare än i Buenos Aires. Havets närhet - du kan stå mitt i gamla stan och se sjön från tre håll samtidigt, gör luften frisk att andas.

"Är Olrog bortglömd, eller aldrig ens uppmärksammad, i Sverige, så vimlar det istället av argentinska minnestexter över honom på internet.
  Han målas upp som en generös människa och filantrop, och gjorde ett starkt intryck på alla de han mötte.
  En av hans vänner och kollegor berättar en historia om hur Olrog med sällskap färdades i ett överfyllt tåg mellan Yacuiba och Santa Cruz de la Sierra i Bolivia, det satt till och med folk på taket, och hur nitiska tjänstemän kom ombord och krävde en fattig marknadskvinna på ”skatt”. Olrog blev förbannad, tappade humöret, och erbjöd kontrollanterna sin klocka i utbyte mot att de slutade trakassera kvinnan."

Hur Claes Christian Olrog är släkt med Ulf Peder Olrog - han med konserverad gröt och bullfest - återstår att reda ut. Var de kanske kusiner?

Den argentinska inrikespolitiken är ett virrvarr av lojaliteter och dess motsats. Det är presidentval 2011 och redan nu positionerar man sig runt om i herresätena. President Cristinas make Néstor, som just nu återhämtar sig efter hjärtbesvär, är kvar på planen, sade Cristina i ett uttalande igår.

Néstor Kirchner var ju hustruns företrädare i Casa Rosada, och nu siktar han på att bli också hennes efterträdare.

Men det är fler om budet. Oppositionen är inte särskilt samlad, men det är ju knappast heller PJ – partido justicialista, peronistpartiet, som Cristina och Néstor tillhör. Tvärtom, det är ett parti som snedseglar över hela den politiska skalan, och oppositionen inom partiets ramar skulle få en svensk partiarbetare att bryta ihop.

Cristinas vicepresident heter Julio Cobos. Han är också paret Kirchners största antagonist. I går kväll förklarade försvarsministern att brigadgeneralen i armén, Hernán Prieto Alemandi, har avgått. Anledningen uppges vara att han fört hemliga samtal med vicepresident Cobos.

 Julio Cobos utsågs av Kirchner för att ge andra delar av partiets åsikter en roll i toppen. Han valdes av folket, och kan därför inte avsättas, trots att kabinettschefen Aníbal Fernandez, öppet anklagar honom för att sitta kvar enbart för att förstöra för presidenten.

Den ständiga tvåan – racerföraren Carlos Reutemann, har nu också mumlat ur skägget, och om hans uttalande tolkas korrekt så börjar han bli mer och mer mogen för att kandidera 2011. Fackföreningsledaren Hugo Moyano har redan besvarat Reutemann, med att han i så fall, med sin högerpolitik, inte kommer att få något stöd från facket.

Rosario är Argentinas tredje största stad efter la Capital och Córdoba.
I Rosario föddes Che Guevara, Lionel Messi och Manuel Belgrano hissade den argentinska flaggan för första gången här, där Diego Maradona också spelade ett antal hemmamatcher för Newells Old Boys anarkistiskt rödsvarta lag.
Mer om Newells stadion kommer på Avspark inom kort.
Här flyter Rio Paraná lugnt och stillsamt förbi, drar med sig öar av grenar och bladverk från uppströms floden och här lotsade Bo Anders Natt och Dag fartyg för hundra år sedan.
Här finns också dungen ”Plaza Sueca” som uppkallats efter de svenska rallare och järnvägsingenjörer som lade sina spår i Rosario, och här äter man fint på Estación Güemes, en högklassig restaurang i en gammal vagnhall, där ässjan har blivit asado, och man kan sitta som i tågkupé när mozon springer mellan bordens rader som heter Spår 3, Spår 4 etcetera.

På gatan i Buenos Aires kan du köpa dvd-filmer för tio pesos (knappt tjugo kronor). Jag inser att det handlar om piratkopiering, men faller för frestelsen och frågar försäljaren om den där Richard Gerefilmen, som jag inte sett tidigare, har engelskt tal.
  Si, señor!
  Visst går det bättre och bättre med spanskan, men jag tar ändå det säkra före det osäkra.
   Sedan måste jag ställa mig själv frågan: varför passar jag inte på att titta på argentinsk film istället? Så jag går också till videobutiken och köper tre argentinska filmer. Sedan en tid tillbaka har jag kollat efter ”El secreto de sus ojos”, (Hemligheten i deras ögon).
   När jag kommer hem inser jag att jag valt tre filmer av samma regissör, Juan José Campanella. Och med samme huvudrollsinnehavare i alla tre filmerna, Ricardo Darin.
  ”El secreto de sus ojos” hade premiär på de argentinska biograferna i augusti i fjol. På bara ett halvår spelade den in mer pengar än någon tidigare argentinsk film. Och i veckan blev det klart att filmen nominerats till en Oscar i kategorin bästa utländska film.
  Det är en riktigt bra film.
  Kort om handlingen: En åklagartjänsteman kan efter 25 år fortfarande inte släppa ett misslyckat mordfall utan bestämmer sig för att skriva en roman om det. I bakhuvudet förföljs han samtidigt av den outtalade kärleken till sin dåvarande kvinnliga chef, som han aldrig kunnat bli kvitt. I en rad exempel filmen igenom avslöjar ögonen hos huvudpersonerna hemligheter, som aldrig uttalas i ord.
   Det förekommer också en scen då mördaren upptäcks i det osannolika folkhavet på en fotbollsmatch (info för fotbollsnördar: Racing mot Huracan), men just som han ska gripas gör hemmalaget mål och allting förvandlas till kaos. Rent filmtekniskt är inzoomningen av fotbollsarenan, från fågelperspektiv och ned till ståplats, ett fantastiskt arbete, som tog månader i anspråk.
  Ja, det är en mycket bra film.
  En stund funderar jag på om den här filmen någonsin kommer till Sverige. Och hur den skulle tas emot. Filmen speglar ett samhälle vi inte riktigt kan föreställa oss i Sverige.
  Det är lättare att möta det angloamerikanska sättet att vara, det som vi har identifierat oss med under de senaste fyra-fem decennierna.
  Det är bekvämare att köpa en Richard Gerefilm.
  Men när jag satte den i dvd-spelaren visade det sig att det inte ens var en kopia. Den var uppenbarligen avfilmad (!) från en TV-ruta, till och med lite snett varför inte ens hela bilden kom med.
  Det är också Argentina.

(Ur Kristianstadsbladet 050210)

När nöden är som störst är konsten som närmast. På väg hem från calle Arengreen i Caballitos blev jag riktigt kissnödig efter en sjuttfemma Quilmes pån pizzeria någon timma tidigare. Då fanns det där - på calle Pujol - Museo de Esculturas Luis Perlotti.
I Buenos Aires är de allra flesta muséer fria från avgifter. De allra flesta har dessutom riktigt fina toaletter, så vi dök in.
Jag ångrar inte heller att jag gick en runda i museet efteråt och tittade på en del av Luis Perlottis skulpturer. Se själv!
Jag blev mycket förtjust i det kombinerade buss/hjärtat och tärningsspelaren


             

"Under den lugna solglittrande ytan på Lago San Roque döljer sig en våldsam och blodig historia. Här drabbade federalister och unionister samman den 22 april 1829, då Córdobas dåvarande guvernör Juan B Bustos utmanades av unionisten José Maria Paz.
 Paz hade ett överlägset artilleri, som leddes av svensken Johan Ahrengren. Han, mer eller mindre, bombade federalisterna sönder och samman. När motståndarna flydde i panik undan kartescher och krevader, satte unionisternas kavalleri av efter dem, och inom bara några minuter formligen slaktades Bustos styrkor.
  Córdoba fick en ny guvernör.
  Johan Ahrengren fortsatte vidare till nya slagfält, men var i det långa loppet på fel sida, och mötte sitt eget öde två år senare, vid Ciudadela 1831, där han enligt en uppgift genomborrades av en kula i halsen. En annan källa berättar om en lans genom ryggen.
  I dag finns en gata i stadsdelen Caballito i Buenos Aires uppkallad efter den svenske artilleristen."

Efter kontakter med kunskapare i Sverige så är det mest sannolikt att Ahrengren var från Svea Artilleriregemente, och inte Wendes. Det finns också en Olof Palme-gata i Buenos Aires, men i övrigt är det tunnsått med svenskar som hedrats med gatunamn.