Det sägs ju att vem som helst kan bli kriminell. Jag har inte riktigt trott på det, för om man tittar på sådana där wanted-affischer så ser man ju att bara utseendet avslöjar vem som är kriminell och vem som inte är det. Men nu har det gått upp för mig, det handlar om att polisen sannolikt har ett sorts skurkfilter i sina kameror.
Alla som plåtas hos polisen får automatiskt ett utseende som påminner om någon psykopatisk massmördare från en svartvit femtiotalsfilm.

Det här kommer att synas inte minst nu när polisen fått monopol på att ta passfoton.

Ja, vad jag vill berätta är att jag knallat ned på polishögkvarteret och lagt dyra pengar på ett nytt pass som pryds av ett kort som skulle kunna föreställa en rymling från Djävulsön.

För att skydda eventuella minderåriga som läser bloggen avstår jag från att illustrera med bilden utan väljer istället ett uppslag från ett av flera gamla pass. Ynkliga stämpeln till vänster är från gränsövergången över Rio Grande, i Ciudad Juárez i Mexico och till höger viseringen till en nation som inte längre existerar - Tjeckoslovakien.

Hm. Tvenne händelser idag.
Amex skickade sitt gröna kort till mig, så nu ska jag kunna tjäna poäng på flygresan och andra resor och skulle pengarna ta slut, kan jag alltid ta mig hem. Bra så.

Sen fick jag mail från ambassaden i Stockholm. Om jag ska ha journalistackreditering (kan nog vara bra) så krävs det en del papper och grejor att fixa. Men det ska jag försöka fixa till.

Planerna fortskrider.

Guillermo Martínez

"Lucianas långsamma död"

(Albert Bonniers)

Övers. Manni Kössler

Två erkända författare på väg in i medelåldern och en ung studentska som de anlitar för diktamen är personerna i

argentinaren Guillermo Martínez sjunde bok som blir ett psykologiskt drama i kammarspelsanda.

   Luciana tycker sig utsättas för sexuella trakasserier av den store författaren Kloster under en av deras seanser och stämmer honom, påhejad av advokat och mamma. Stämningen innebär att såväl Klosters som Lucianas liv rasar samman.

   Den andre författaren i historien är berättelsens jag. Han som blir indragen i en räcka händelser som han varken förstår eller har något med att göra.

  Efter stämningen sker en rad märkliga dödsfall. Kloster drabbas först, men sedan slår pendeln tillbaka och Luciana förlorar under åren nästan alla i sin närhet.

   Är det bara slumpens verk?

   Guillermo Martínez bygger skickligt upp en spänning kring de här frågorna. Han skriver med stark känsla för språket och intellektualiserar frågeställningen om hämnden med många referenser till litteraturen.

   Boken blir en moralitet och vad som egentligen hände vet vi fortfarande inte när bokens 190 sidor är lästa.

Som förberedelse inför en resa läser jag alltid på. Oavsett om det handlar om en långhelg i Budapest, som i höstas, eller en klart längre resa i tid och rum, som nu till Argentina.
I min ungdom älskade jag äventyrsboken "Djungel och guld" av Gerda Pehrson. Tyvärr har jag den inte kvar, men i ett anfall av nostalgi snappade jag åt mig "Pedrito i Paraguay" för någon krona på en sommarloppis. Den har jag ännu inte läst, men det kommer.
Nu har jag via www.antikvariat.net shoppat några andra böcker om det stora landet i söder. Bl.a. hittade jag Gerda Pehrsons bok om "Dona Ida", ett emigrantöde. Gerda Pehrson själv tillhörde svenskarna som utvandrade för hundra år sedan och via Porto Alegre i Brasilien på grund av missväxt och elände tog sig över gränsen till Argentina och grundade staden Oberá i Misiones.
Min svågers mormor var en annan i sällskapet som återvände med föräldrarna till Sverige. Göran Friborg har skrivit en bok om "Brasiliensvenskarna".

På bokhyllan finns naturligtvis "I Patagonien" av Bruce Chatwin sedan många år tillbaka. Den måste jag läsa om. Jag minns att den gjorde starkt intryck på mig då jag läste den. Av Chatwin har jag också flera gånger läst den förfärliga historien om den brasilianske slavhandlaren Silva i Benin, "Djävulen är vit",  men det hör mindre hemma här. Liksom "Drömspår" om aboriginerna i den australiensiska vildmarken. En bok som är ett formidabelt försvarstal för resandet.

När Chatwin gav sig iväg till Patagonien hade han Mandelstams "Resa till Armenien" i ryggsäcken.

För att illustrera inlägget drar jag till med Shakespeare, enbart av den anledningen att jag träffade honom i våras, och att Chatwin tillbringade mycket tid i barndomen hos två mostrar i Stratford-upon-Avon. I maj gick jag i hans egna drömspår längs med Avons brinkar.

Du har träffat på dem - unga killar och tjejer som shanghajar kunder i varuhusens entréer för att sälja nya telefon- eller internetabonnemang. Priser uppåt och nedåt, nya telefoner och erbjudanden om rabatter och hitan och ditan. OCH något som kallas bindningstid.
Det är sånt man börjar fundera på när man står i begrepp att ge sig av.
Bindningstid? Ett ord ur den moderna vokabulären.
När du får den där nya fina gratis telefonen så beror det på att du binder upp dig (dessutom betalar du extra varje månad för telefonen, säkert mer än du annars hade behövt göra så gratis är den inte).

I dag har jag konstaterat att min bindningstid hos Com Hem har gått ut. Tack och lov. Bredband, telefoni och lite filmkanaler ska jag inte behöva betala för när jag är rest.
I april går bindningstiden på telefonabonnemanget  hos Telenor ut. Tre månaders uppsägning. Inritat i kalendern så jag inte missar det.

Vad mer i livet har en bindningstid?
Det tål att grunnas på.