Vårt hus i San Telmo är ett fantastiskt hus med en lång gång in i kvarterets mitt, trappor upp och lite dörrar här och där. Här bor en amerikansk författare med sin asiatiska hustru, en amerikansk yngling som studerar politisk filosofi och röstade på Bush och så har vi mannen på taket - Paul Weiss.
Paul har blivit min första kompis i San Telmo. Han kallar sig själv eremiten från Yosemite, där han har ett chalet uppe i bergen. Men efter en resa till Antarktis för att göra en dokumentär för drygt två år sedan så stannade han till i Buenos Aires på hemvägen. Och han fastnade för tangon!
Kolla hans website: Tangochalet.com

I dag är Paul själv tangolärare och tillbringar så mycket tid han kan i B.A. Han har fyllt 73 men verkar åtminstone tio år yngre.
Och så en trappa upp bor han. Ett rum och ett litet kök i en utväxt på taket. Men på uteplatsen har han både gräsmatta och pool (snarare kanske badkar!).

H var på fullkomligt rätt ställe då han idag hivade upp en falsk tiopesos-sedel ur plånboken. Han var nämligen på Justitiedepartementet - för att köpa sig ett straffriintyg! Men damen i receptionen såg mellan fingrarna, förstod kanske att det inte var den unge svensken som själv kört kopieringsapparaten, konstaterade torrt att pengen var falsk, lämnade helt sonika tillbaka den och bad om en ny!

Full story på: www.mittiargentina.blogg.se

San Telmo är en stadsdel med karaktär. Jag ägnade någon timme på söndagsförmiddagen för att flanera runt kvarteren vid Plaza Dorrego och Calle Defensa, där det är marknad varje söndag. Och uppvuxen med Kivik, Tomelilla, Sjöbo och Skurup och de andra stora skånska marknaderna, så kan jag bara säga att San Telmo är en bra bit före.
Inte minst därför att utbudet är mer varierat än det är idag på de skånska marknaderna. Och varietéartisterna finns kvar här. Skådespel, musik och magiker i gathörnen. Tango och hantverk.

Några bilder från vårt San Telmo.

San Telmos mest kända invånare - Mafalda.




Tango på Plaza Dorrego.

Så här på söndagsmorgonen, då H sover gott efter att ha varit på sin första barrunda med sina dagiskompisar, kan man filosofera lite över den lokala ölens styrkor och tillkortakommanden.
Störst utrymme alla kategorier får Quilmes. En ljus pilsner av ett ganska traditionellt snitt.  En rätt karaktärsbefriad historia som inte sätter några djupare spår. Vet inte vem jag är mest taskig emot om jag säger: som en Åbro.
I kylskåpet står också en Schneider som vi ännu inte provat.
Däremot riskerar man alltid att få den stora flaskan på bordet om man enbart beställer - una cerveza. Och det är i mastigaste laget om det bara handlar om en snabb törstsläckning i en paus på stan. Märkligt nog uppger man innehållet i kubikcentimeter istället för centiliter. En normalöl är alltså på 970 kubikcentimeter, vilket får mig att tänka på en kär gammal vän som står i ett garage i Skåne.
Som den matematiker jag är så är jag inte helt säker, men visst är det 970 kbcm samma som 97 cl?

Som du ser av bilden lyckades vi dock förhandla fram en 650 kubikare på ett av ställena vi frekventerat.

PS- det är rätt lätt att få en Stella Artois var som helst.

Av en ren händelse hamnade vi plötsligt i kvarteret vid Recoletakyrkogården, och den är ju ett måste för oss turister, så det blev en timmes flanerande på den märkliga kyrkogården i stadsdelen Recoleta i Buenos Aires. Mest känd är den naturligtvis för att här ligger den legendomspunna Evita - Eva Duarte Perón. Hon ligger i familjen Duartes familjegrav och du kan köpa en karta för att hitta dit.




Men först att bli begravd på kyrkogården då den stod klar var den befriade slavpojken Juan Benito och en ung kvinna som hette Maria Dolores Maciel. Detta var den 17 november 1822 och det blev den första allmänna kyrkogården i Buenos Aires.
Allt som allt omfattar den 54.000 kvadratmeter och här finns 4.800 valv och monument, mausoléer och gravkammare av olika snitt, storlek och betydelse.





Kyrkogården är ganska spooky att vandra kring i då mycket är slitet och underhållet minst sagt eftersatt. Det saknas marmorskivor för en del gravkammare, andra är spruckna och nedskräpade.
Bland annat hittade jag gravkammaren för Martin Rivadavia, kommendörkaptenen och marinministern, som gett namn åt staden Comodoro Rivadavia, och kanske borde vara en man av åtminstone viss ställning. Hans gravkammare var behängd av spindelväv, krossade glasrutor och såg allmänt bedrövlig ut.

Hemma hos H och P på Estados Unidos 860 i San Telmo i Buenos Aires möter oss en våning med mycket ljus och rymd. Gröna växter pryder trappuppgången och en jättepalm hänger sin slappa hand över besökarna uppför den skrangliga trappan till andra våningen.
Lägenheten har högt i tak och med ljusinsläpp via stora takfönster. Vitkalkade väggar och ett robust möblemang i mörkt ädelträ ger en kolonial prägel. Rummets mitt domineras av en samling stora gröna växter. En halvtrappa upp har far sin sovplats med king size-bädd och TV. H sover i en extrasäng i "vardagsrummet".
Köket är öppet med gasspis, kyl och frys, kaffebryggare men klent utrustat i övrigt med verktyg och bestick. badrummet är lagom stort med badkar/dusch.
Utanför de stora fönsterna, som går att stänga med fönsterluckor på insidan, mot pation är en fin uteplats. Trots bostadens absolut mest centrala läge är trafikbruset avskärmat och knappt märkbart. Värden, Emilio, har däremot sång- och musikkvällar i undervåningen som fyller kvarteret med gospels och vacker sång.

Innan du kollar hur det ser ut härinne rekommenderar jag ett besök hos H, som visar vägen in!

Några bilder:



Rummet med kontor.




Pation.



Kök.



Patrons sovplats.



Grönt.